Nathalie, Lovisa och Pernilla!
Det finns några som förtjänar ett alldeles eget inlägg i vår blogg, nämligen de tre tjejerna som vi reste med ner till Uganda den här gången.
Pernilla,Nathalie och Lovisa. Tre 19 åriga tjejer från Falkenbergs Gymnasieskola som valt att ha Bristol Academy som sitt projektarbete. Ett arbete som bland annat bestod i att jämföra barns drömmar om framtiden i Sverige gentemot Uganda.
Jag träffade dem första gången hemma hos Victoria ett par veckor innan vi skulle åka och kände väl ganska direkt att det kändes bra. Dom kändes stabila alla 3 och såg fram emot sin resa.
Vad dom skulle få vara med om visste dom såklart inte, det går ju inte att föreställa sig...
Väl iväg i Uganda har sedan allt funkat utan problem med dom här 3 helt fantastiska ungdomarna! Dom har burit,dansat, kramat och blivit vänner med alla våra barn och ungdomar på Bristol. Med en massa kärlek och värme har även dom fått vänner som jag tror föralltid kommer att finnas kvar hos dem. Inte som vänner kanske som man pratar med varje dag, dom kanske aldrig kommer att se dom här människorna igen, men inuti, så tror jag att dom kommer att tänka på, och känna det som att det är deras vänner.
Dom har skapat minnen med barn som aldrig kommer gå ur.
Den sista dagen tex hade tjejerna lite pengar kvar som dom inte riktigt visste vad dom skulle göra med.
Dom fick en gemensam favorit i en liten kille och dom bestämde sig för att köpa en radiostyrd bil till det här barnet.
Tror ni att det barnet någonsin kommer att glömma dom här tjejerna?
Såklart inte! Lika lite som dom kommer att glömma honom.
Trots rasade magar,förkylningar,tappad matlust,extrem värme och säkert också lite hemlängtan så kan jag säga att dom var ett fantastiskt resesällskap.
Jag hoppas att det blev den resa som dom önskade sig och att dom fick ut det som dom ville.
Och om jag hade varit lärare till dom här eleverna så hade jag gett dem ett rejält fett MVG rakt av!
För det är dom värda!
Kram Anna
Nathalie och Lovisa med David i mitten,en stolle av rang!
Och så Pernilla, också med David :)
Pernilla,Nathalie och Lovisa. Tre 19 åriga tjejer från Falkenbergs Gymnasieskola som valt att ha Bristol Academy som sitt projektarbete. Ett arbete som bland annat bestod i att jämföra barns drömmar om framtiden i Sverige gentemot Uganda.
Jag träffade dem första gången hemma hos Victoria ett par veckor innan vi skulle åka och kände väl ganska direkt att det kändes bra. Dom kändes stabila alla 3 och såg fram emot sin resa.
Vad dom skulle få vara med om visste dom såklart inte, det går ju inte att föreställa sig...
Väl iväg i Uganda har sedan allt funkat utan problem med dom här 3 helt fantastiska ungdomarna! Dom har burit,dansat, kramat och blivit vänner med alla våra barn och ungdomar på Bristol. Med en massa kärlek och värme har även dom fått vänner som jag tror föralltid kommer att finnas kvar hos dem. Inte som vänner kanske som man pratar med varje dag, dom kanske aldrig kommer att se dom här människorna igen, men inuti, så tror jag att dom kommer att tänka på, och känna det som att det är deras vänner.
Dom har skapat minnen med barn som aldrig kommer gå ur.
Den sista dagen tex hade tjejerna lite pengar kvar som dom inte riktigt visste vad dom skulle göra med.
Dom fick en gemensam favorit i en liten kille och dom bestämde sig för att köpa en radiostyrd bil till det här barnet.
Tror ni att det barnet någonsin kommer att glömma dom här tjejerna?
Såklart inte! Lika lite som dom kommer att glömma honom.
Trots rasade magar,förkylningar,tappad matlust,extrem värme och säkert också lite hemlängtan så kan jag säga att dom var ett fantastiskt resesällskap.
Jag hoppas att det blev den resa som dom önskade sig och att dom fick ut det som dom ville.
Och om jag hade varit lärare till dom här eleverna så hade jag gett dem ett rejält fett MVG rakt av!
För det är dom värda!
Kram Anna
Nathalie och Lovisa med David i mitten,en stolle av rang!
Och så Pernilla, också med David :)
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Så fint skrivet, jag hade inte kunnat skriva det bättre! Jag och de andra tjejerna har ett otroligt minne för resten av livet och ångrar inte en sekund att vi åkte med till Uganda.
Postat av: Nathalie Eliasson
Jag blir alldeles rörd, Anna. Tack för dina fina ord. Jag är evigt tacksam för att jag får dela detta minne med dig och de andra. Och jag är väldigt stolt över att jag tog chansen till att göra detta projektarbete. Ett minne för livet
Postat av: Anna
Ni är värda vartenda ett av orden, för ni var verkligen helt fantastiska!
Kram, Anna
Trackback
