Vi fortsätter med ytterligare en upplevelse från en av tjejerna,Pernilla.
Kanske den mest försynta av tjejerna utåt sett men som ständigt hade ett leende på sina läppar under våra dagar i Uganda, Jag tror knappt att hon tänkte på det själv.
Jag kan bara hoppas att hon kände samma glädje inuti som hon visade utåt...



Jag heter Pernilla och är en av de tjejer som följde med till Uganda i år, med mig hade jag Lovisa och Nathalie och vi går alla tre i trean på Falkenbergs gymnasieskola. I och med att vi går i trean så har vi ett projektarbete som vi måste ta itu med och då passade det ju jättefint att utföra en liten del i Uganda med dessa två tjejer!
Sagt och gjort vi flög ner med ett härligt gäng till Uganda och den resa har inneburit otroligt mycket för oss. För ett år sedan hade vi nog aldrig tänkt oss allt detta.

Innan vi åkte så läste jag lite på bloggen och kunde egentligen inte föreställa mig så speciellt mycket, och få en bild av alla människor där nere som Victoria berättat om. Det häftiga skulle ju bli att få möta allt det nya för första gången, människorna, landet, klimatet och skolan. Första dagen då vi besökte Bristol var kanske en av de dagar som gav mig starkast intryck, barnen. Vi kommer inrullades med vår minibuss och de vi möts av är ett gäng springandes elever, ut från klassrummen för att säga hej till oss, ett ögonblick man aldrig glömmer.
Den här resan har betytt väldigt mycket för mig och att få göra det med dessa människor som verkligen brinner för det och att ha fått vara en del av det känns så stort.
Nu ett par månader senare så kan man läsa bloggen med ett leende av att känna igen och kunna relatera till allt som skrivs, det blir en helt annan känsla. Jag har även lärt mig mycket av denna resa som jag kommer bära med mig. Jag har fått lära känna många av barnen och även de äldre, och Victoria, Anna, Stig och Elsie som resesällskap. Jag tänker mycket på dem och undrar hur dem har det och hoppas att dem är lika glada nu som då!
Jag är jätteglad för att vi fick följa med på resan och vara en del av det, man fick ibland stanna upp där nere för att verkligen inse vart man var och höll på med. Där nere var vissa stunder jobbiga för man får se och veta mycket tuffa saker men samtidigt har jag har många roliga stunder på skolan med barnen och det är deras glädje som gör att man orkar.
Det har utan tvekan varit den bästa upplevelsen i mitt liv, det är svårt att beskriva det och jag kan knappt förstå att vi var där. Om jag får chansen skulle jag vilja åka tillbaka och träffa dem vänner jag fått där nere och även för att lära känna nya!


Pernilla med favoritpojken! :)


                                                   Anna