Vi har fått vara med om något som inte många människor kommer att få uppleva. I höstas trodde Lovisa, Pernilla och jag aldrig att det här skulle bli till verklighet. Vi trodde aldrig att vi faktiskt skulle resa till Uganda för att göra vårt projektarbete. Det var bara något vi drömde om att få göra. Tiden gick och vi började bli stressade över att Victoria aldrig bestämde sig för om resan skulle bli av eller inte. Tillslut gjorde hon det och vi bokade en 10-dagarsresa ner till Uganda men vi kunde fortfarande inte förstå att vi verkligen skulle dit.



Väl nere i Uganda kunde man inte riktigt förstå att man var där heller. Det var för många nya intryck på samma gång, både roliga och jobbiga. Mitt första starka minne var välkomnandet på flygplatsen av massa ugandier som ville hälsa oss välkomna till Uganda. Vi fick varsin blombukett och alla var så himla glada att se oss.
Nästa minne blev ankomsten till hotellet. Min första tanke var: ska jag bo här? Jag vill hem till Sverige igen! Jag hade förväntat mig något helt annat men det tog inte lång tid innan man bodde in sig. I slutet av veckan när man hade sett hur alla andra bodde tyckte man till och med att hotellet var rena lyxen.



Ett annat fint minne är när vi kör in på skolgården på gamla Bristol med minibussen. Det är en känsla jag aldrig någonsin kommer att få uppleva igen. Det var ett utav dem bästa ögonblicken på resan och det var svårt att hålla tårarna borta. Vi körde in på skolgården och vi hör hur alla barn på skolan börjar skrika och springer ut till bussen. Sedan omringas vi av hundratals barn och det går inte ens att beskriva den här känslan.



Vi har fått uppleva så otroligt häftiga saker på den här resan. Man har fått tackla väldigt många jobbiga saker både under resans gång och här hemma men det här är en resa jag aldrig kommer att glömma. Jag är så stolt över att jag tog chansen till att följa med på den här resan och jag lovar att det är värt att göra en sådan här resa om man får chansen. Det har även varit fantastiskt roligt att få lära känna mina nya vänner Anna, Victoria, Elsie och Stig men främst alla barn, ungdomar och vuxna som jag lärt känna i Uganda. Jag hoppas verkligen att jag får chansen att åka tillbaka till Uganda och till Bristol Academy där alla mina nya vänner finns för jag saknar dem otroligt mycket.
Innan man varit med om en sådan här resa är det svårt att föreställa sig hur mycket skillnad en enskild individ kan göra men nu vet jag att minsta lilla gör skillnad!