För första gången på väldigt väldigt länge så vet jag inte vad jag ska skriva om....huvudet känns tomt.

Helgen har inneburit mycket, och jag har upplevt nåt jag inte gjort på länge.

Jag har upplevt människor som har lyssnat på vad jag har att  berätta om våra barn.

Människor som har lyssnat klart och därefter ställt frågor som visar att dom har förstått vad jag pratar om.

Det händer faktiskt inte ofta. Dom allra flesta tror att dom lyssnar, men man märker snabbt när någon lyssnar av vänlighet och inte av intresse. Det är stor skillnad,iallafall för mig.

Jag låter det vara så här för en stund. Jag är full av längtan och kan inte samla mig.

Jag längtar hem, jag längtar ner och jag vill så mycket. Men det blir nog bra. Iallafall snart.

                                                    Anna