Jag kan bara tala för mig själv men jag tror att många med mig känner att livet rullar på i allt för hög hastighet. Från det att klockan ringer på morgonen tills dess att man kan sätta sig ett par minuter i soffan på kvällen så är det fullt upp. Det är väl så det ska vara och det är den vardag som man så gärna skapar för sig själv och sin familj, allt för att alla ska må bra och känna sig nöjda. För mig så är det inga måsten utan man vill ju att alla ska få må bra i sin omgivning....

 

 

Under dom senaste dagarn har jag funderat mycket (har kanske umgåtts för mycket med Anna då hon är en riktig funderare) Jag brukar se allt väldigt tydligt när vi diskuterar om barnen och Bristol för situationen är ju som den är för barnen. Jag har väldigt svårt att tänka att vi inte gjort tillräckligt eller att vi kunde gjort det på något annat sätt utan tänker hellre på allt som vi har gjort för barnen och lägger fokus på det som vi har framför oss. 

 

Detta betyder verkligen inte att jag är en hård eller kall männsika utan mitt hjärta är väldigt stort när det gäller dom som jag har i min närhet oavsett om dom bor här i Sverige eller i Uganda.

 

Men som sagt dom senaste dagarna har detta fallit lite för mig. Efter att ha fått lite tråkiga besked från Eddie så har mitt huvud satt igång att fundera. Av alla världens barn som föds så ser förutsättningarna olika ut beroende på var man föds, för så är det, det vet jag. Jag är också helt övertygad att dom flesta känner en enorm glädje då dom får se sina barn för första gången, men efter ett tag så kanske glädjen minskar en del, då man vet vad barnet har för framtid. Framtiden har inte barnet valt utan det tvingas leva det liv som väntar dom oavsett om det är här i Sverige eller i Uganda.

 

Om jag fick möjlighet att önska något, bara en endaste liten önskan så vet jag precis vad den önskan skulle innhålla - låt varenda liten unge få vara friskt och få det liv dom förtjänar och livet ska inte avgöras på förhand beroende på var i världen man föds!

 

Efter en sömnlös och funderande natt så tänker jag lite extra på "min" fina lilla Gloria och hoppas att livet ger henne en framtid!

 

 

 

 

                                                            Jennie