Söndag här, och söndag i Uganda.

Här har det för mig inneburit sovmorgon för att sedan komma upp till frukost med ägg,bacon och kaffe.

Jag kan skrota på tills det är dags att jobba en stund framåt kvällen, en skön söndag alltså.

För dem i Uganda ser den inte likadan ut skulle jag tro. Där är nog den här dagen precis likadan som alla andra dagar, förutom att barnen är lediga från skolan.

Maten är densamma,och det som sker är detsamma. Några av dem beger sig säkert till kyrkan, andra gör ingenting.

Jag jobbar hårt på att inte få dåligt samvete för den turen jag har haft i mitt liv.Jag får det lätt sedan barnen i Uganda gjorde entré då för 4 år sedan.

Det hjälper inte dem att jag får det, så jag måste jobba bort det.

Vad som hjälper dem är att vi inte ger upp. Att vi kör på allt vad vi orkar. Att vi fortsätter att jobba för att dom är värda precis lika mycket som vi är här!

Och för att vi ska klara det så måste vi såklart vara starka. Jag kan inte gå runt och tycka synd om dem eller ha dåligt samvete.

Problemet är bara att det är så lätt att säga det, men så svårt att känna det...

                                                     Anna