Livet är inte som förr

Av alla år, månader, veckor och dagar som vi har levt, så är det ändå en väldigt liten del som vi valt att lägga på barnen i Uganda....Vi har ju inte vetat om det så länge.

Men visst är det konstigt att en sådan kort tid ändå kan ha en sådan inverkan på vad man känner?

Att en sådan kort tid har förändrat hela mitt sätt att se på saker och ting, mitt sätt att tänka och att känna.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli som jag var förut....

 

En del av mig önskar att allt var som förr. När det viktigaste var vad mina egna barn bar för kläder, eller att mitt hem var fint och välstädat. Livet var enkelt för jag kunde styra över vad som skedde.

 

Nu kan jag inte längre styra över vad som sker. Livet känns lite mer komplicerat, men samtidigt har jag aldrig varit så nöjd med livet som jag är just precis nu.

 

 

                                                                 Anna

 

Hej!
Tack för att du kikade in på min blogg...
Har kikat lite här och känner att jag blir väldigt berörd av det jag läser. Vilka eldsjälar!
Jag kikar in igen.
Må gott!
Kram Anna

Du är välkommen tillbaka, och tack för dina ord! Må väl du med! Anna / Jennie och Victoria

Å blir helt tagen av ditt inlägg, vilka eldsjälar ni måste vara. Har själv länge haft en dröm om att åka iväg till något behövande land och jobba så som ni gör. Första besöket på din blogg så jag ska läsa in mig lite på ert liv där nere.

Kram

Välkommen hit till oss!
Det är en ära att få uppleva det vi gör så får du chansen så ta den! Man lär sig massor.
Tack! Anna / Jennie och Victoria