När vi var nere i Uganda 2010 var ju inte Nya Bristol ens i närheten av att vara klar. Det var mycket kvar att göra....

Men vi var där ett par dagar och kollade på bygget och fick barnen som bodde där ute omkring oss ganska omgående. Vi väcker uppmärksamhet vart vi än tar oss ute på landsbygden, och glada barn gör att vi blir glada.....Bristolbarn eller inte, alla är dom fattiga och alla älskar dom såpbubblor och vita människor....

Har man då dessutom ett barn med sig som är vitt, i det här fallet min Hampus, så är det mer än skitkul!

Nya Bristol.....långt ifrån färdig. Det är svårt att förstå att den står klar och används då man ser det här.

Detta kortet är ganska exakt 2 år gammalt. Vi kom hem från den resan den 2e oktober 2010....

Söta så klockorna stannar! Men dom är skitiga och dom är trasiga...

Och det gör ont att se.Man vill inte riktigt ta in det, men man kan inte blunda för det, det finns.

 

 

Men vi får heller aldrig glömma att det finns en enorm glädje! Vi gör egentligen ingenting men kan en dag som den här finnas kvar för åtminstone något av barnen så är det ju ändå inte ogjort.

 

 

                                                          Anna