Det här är Afrika....
Att jag är en tänkare av rang har antagligen inte undgått någon som kollar in här och läser någorlunda regelbundet. Jag tänker ibland så mycket så det känns som att hjärnan ska explodera.
Allt jag tänker är inte logiskt, smart eller konkret...ibland är det raka motsatsen.
Ofta blir jag då oerhört trött på mig själv och undrar om det är värt den tiden vi faktiskt lägger.
Svaret på just den frågan kommer alltid inom 2 sekunder och är alltid ja.
Därför att däremellan så händer det faktiskt att jag tänker bra saker också.....:)
Saker som ger energi till oss själva och till dem som vi har nära kontakt med nere i Uganda.
Dom som vårt hjärta slår lite, lite hårdare för och dom som hjälper oss att genomföra det som vi måste, fastän vi befinner oss i olika världsdelar...
Dom har sitt liv där på ett ställe dit vi bara kommer på besök. Vad som rör sig inuti dem har vi egentligen inte en aning om...Oavsett hur mycket vi pratar om det så kommer vi aldrig riktigt att förstå.
För vi har aldrig varit i närheten av det som dom varit.
Det här är Afrika Anna, säger Eddie till mig då jag tvekar på om det vi gör är tillräckligt.
Ni gör tillräckligt, ingen annan har gjort det för oss tidigare och vi kommer aldrig att ha det som ni... men för oss är det här bra!
Varför tvekar jag ens? Kan jag få det mer tydligt än så?
Vi gör vad vi kan med fyllda hjärtan, varför känner jag då att jag vill så mycket mera?
Ritar en stoort hjärta och sänder till dig via blogglandet <3 Återigen, ni gör något Anna, och bara det är nog, sen gör ni det jäkligt bra, och då är det fantastiskt, sen gör ni det med heela hjärtat, och ja då kan man inte göra mer <3<3<3
Ha en goer kväll!!
Kramen <3
Tror att man känner och tvekar för att precis som du säger vi har aldrig haft det som dem har det.
Och också på grund av hur vi är vana vid saker och ting ( saker vi inte tänker på men faktiskt tar för givet) så vill vi göra så mycket mer.
Det du/ni gör är fantastiskt och ett bättre betyg på det går väl inte och få när de får höra de orden från Eddie :)
Jag har nog aldrig träffat några mer gladare och på nåt vis lyckligare människor än dem jag mötte i Sydafrika. ( och då menar jag inte de välbärgade)
Kram
Pia: ❤❤❤
Ann-Sofie:Det är det som är räddningen många gånger....lyckan och glädjen vi möter när vi är hos dem...Fast ändå är det svårt att könna sig nöjd, knasigt men sant!
Kram!