Den här helgen har jag jobbat. Då ges det inte så mycket mer tid för andra saker utan man jobbar helt enkelt.

Dagpasset igår gav mig en fundering....

En kund kommer och vill ha en korv.

Korv som korv tycker han, men det tycker inte vi.

Korv kostar olika mycket, precis som kläder, skor eller bilar gör, och då vi ska betalt så säger han att det inte är det priset han sett och vill betala. Vi förklarar att det inte är den korven som han sagt att han vill ha därav det högre priset... Då tittar han på oss som om vi vore dumma i huvudet och sedan flinar han och skakar på huvudet......

För 7 kronor nedvärderar han 3 människor i en korvkiosk. För att han tycker att prissättningen är fel.

Min första tanke och känsla är att jag blir förbannad.....Vem tror han att han är liksom?

Men lika snabbt kommer en helt annan känsla.....Stackars honom, och stackars dem som måste vara i hans närhet... Kan man behandla någon respektlöst för 7 kr så vågar jag inte ens tänka på hur han reagerar på värre situationer...

Är hans största problem att han får betala 7 kr mer än vad han ville, så kan han ju vara glad.

Nu tror ju jag att han hade större problem än så.... det sa jag dock inte till honom även om jag faktiskt var lite sugen på att göra det,men jag tror inte att han hade tagit det rätt..... :)

Sedan jag klev in i projektet i Uganda med hela hjärtat så tänker jag annorlunda.

Jag friar oftare än fäller och jag säger mer ja än nej. Problem som tidigare känts som stora kan jag snabbare förminska och få en lösning på och en såndär kund som vi hade igår hade tidigare kunnat ta min energi under en lång tid.....Men han gör inte det nu.

Jag tycker bara synd om honom att han inte verkar veta mer om världen och att han faktiskt tycker sig ha rätt att förminska nån annan......man har inte det.