Att minnena från Uganda är många har ni nog förstått vid det här laget. Och det är verkligen alla sorters minnen.
Alltifrån superlyckliga till så ledsamma att man helst inte vill minnas alls. Men så funkar det ju inte dessvärre.
Det är också så att i Uganda händer de mest udda saker, som är naturligt för dem, men ändå långt ifrån hur vi har det....det är inga stora grejer, men hade det hänt här så hade det blivit ett herrans liv! Där skrattar vi bara åt det....
Exempelvis nu den här gången då vi kom till Uganda så blev vi hämtade i en buss, som vi brukar, med där var våra närmsta vänner för att hämta upp oss. Dom hade också en personbil med sig för att lite mer människor skulle kunna åka med....
Vi sa hej och kramades och var sådär vansinnigt glada att få ses igen och alla väskor kördes ut till den väntade bussen och bilen. Allt stuvades in i Ugandisk anda, dvs urusel! Dom har ingen logik vad gäller att packa...allt stuvas in och tar 3 gånger mer plats än nödvändigt.....men iallafall. Väskorna kom in och sen också vi andra och vi körde iväg.
Det är en bit att köra från Entebbe till Kampala och man är mest bara lycklig att få vara där...jag satt längst bak i bussen och pratade med Sam. Vi hade kommit in i själva stan där trafiken är tät med mycket bilar och folk i rörelse.
Plötsligt brakar det till nåt alldeles! Det suger till i magen och jag ser hur rädd Sam blir! Man hör hur bilar bromsar och våran buss bromsar in och vi vänder oss om och ser hur 2 av våra resväskor har flugit ur bagaget....! 2 plastresväskor som gled en sisådär 100 meter mitt på vägen!
Jag och Jennie dog ju såklart av skratt och innan vi hunnit reagera så ser vi Muteesa hoppa ur bussen och sprínga som besatt för att hämta väskorna som otroligt nog inte slogs upp efter den flygturen!
På mindre än en minut var väskorna på plats igen och vi körde vidare som ingenting hänt.....och det hade det ju egenligen inte gjort, vi fick oss bara ett glatt minne till från landet där ingenting är omöjligt!
