Nelson resa till Uganda

 

Nu får vi se om jag kan axla detta stora förtroende som jag har fått ifrån Anna, att under tre dagar få till något bra och intressant att skriva om..... Annas sista ord igår var:

- Skriv bra så vi inte tappar några läsare!!

 

Om det blir bra eller inte så tror och vet jag att ni nog hänger kvar tills dess att Anna är hemma igen. Tror nog att hon i och för sig, sa det med en stor portion humor!

 

Sedan tidigare har vi ju berättat om våra dockor som har fått namn och som har fått sprida glädje vid vår senaste resa. Vi har ju också berättat om vår lilla vän Nelson. Nelson började på Västanvindens förskola då barnen där pratade mycket om att alla inte ser lika ut. På förskolan så pratatde dom om rent vatten och om hur vi ska vara rädda om vår natur.

 

Mycket av detta finns att uppleva i Uganda så Nelson tog vi sedan med oss på resan och vi dokumenterade flitigt vad Nelson fick vara med om. Detta gjorde vi för att berätta för barnen på förskolan om Nelsons resa till Uganda och hur dom lever där.

 

Både jag och Anna var väldigt införstådda med att ingen av oss är någon mästerfotograf och för att det skulle kunna bli material som var till användning när vi kom hem så bestämde vi oss för att vi skulle fota Nelson i alla lägen så där skulle vara ett rejält antal kort att välja på.

 

Vi gick "all in" som vi brukar när vi gör något. Min Felicia fick vi snabbt med oss på att fota Nelson i alla olika situationer och efter några dagar så var Annas Elias lika inne på att Nelson skulle fotas överallt!

 

Många härliga skratt och minnen fick vi tillsammans med Nelson och han spred verkligen glädje både för oss och för alla han mötte under resan.

 

Många kort som sagt och även om vi VET att Nelson är en docka så blev han nästan som ett litet barn för oss och under resan blev vi väldigt fästa vid honom.

 

Så här såg hans resa ut genom våra ögon.....

 

 

 

 

Innan vår långa resa startade så åt Nelson en välbehövlig frukost på Landvetters flygplats.

Nelson fick sin plats vid fönstret och var väldigt nöjd med det. 

Här sitter Felicia och Nelson på Amsterdams flygplats och väntar på flyget till Kenya där vi skulle vidare till Uganda.

                      

 

På långflyget till Kenya höll sig Nelson sysselsatt med både glass och dricka.

 

 

 

När vi kom fram till hotellet efter 22 timmar på resande fot så var Nelson väldigt hungrig och törstig

och det tog inte lång tid innan Nelson somnade.....

Barnen på skolan blev väldigt förtjusta över Nelson och han fick sitta med barnen i deras klassrum

Han har åkt rutschkana.....

 

 

Efter några dagars lek på skolan så blev Nelsons kläder väldigt smutsiga och dom snälla barnen tvättade hans kläder och hängde dom på tork

Dagen efter fick Nelson själv hjälpa till att tvätta brassbandets kläder

 

 

Nelson har lärt sig hur viktigt det är att sprita händerna så att han inte ska bli sjuk

 

 

 

Nelson har druckit en massa läsk

 

 

Nelson har varit på en marknad

 

 

och han har fått en väldigt manlig man att ta Nelson till sitt hjärta ;)

 

 

Nelson har lärt sig att ta kort

 

 

 

Framför allt har Nelson fått nya vänner. Provia var den som tog hand om Nelson på skolan och lät han vara med henne och lära sig nya saker. På kvällarna var Nelson tillsammans med Muteesa

 

 

Kanske ni kan förstå hur roligt vi har haft med Nelson på alla sätt och vis. Äventyret med Nelson kommer fortsätta och vem vet var och hur det slutar.....

 

 

 

                                                      Jennie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förstår att Nelson blev något annat än en docka, han reste med er, hade en uppgift att fylla. så känns det även för mig när jag tänker på Charlie , så funderar jag på hur han har det i Uganda. Tokigt är det men ändå en go känsla. Kram kram

Så glömde jag, tappa läsare gör ni inte, vi som tittat in här är nog er trogna , för att vi är intresserade av ert arbete och intresserade av Bristol . Vi vill nog alla vara med och hjälpa till att göra skillnad , kram igen

Jättefina Bilder och vad fint du skriver Jennie, du borde göra det oftare! Det ser nästan ut som om Nelson var en riktig baby och är med på allting roligt . Och vilka glada barn som får leka och bära honom! Väntar med spänning på fortsättningen… : )

Jättefina Bilder och vad fint du skriver Jennie, du borde göra det oftare! Det ser nästan ut som om Nelson var en riktig baby och är med på allting roligt . Och vilka glada barn som får leka och bära honom! Väntar med spänning på fortsättningen… : )

Anonym: Jag håller med dig! Visst borde hon skriva oftare? :) Och.... Jag är stolt över dig Jennie! Du startade med ett toppeninlägg! Det är kul att läsa sin egen blogg...jag förstår att du gillar det ;) Jebaleko! Anna

Vad härligt, klart att Nelson blev mer än en docka för er. Han ser riktigt nöjd ut på bilderna. :)

Åse, precis så som du skriver så hade Nelson en uppgift att fylla så som Charlie. Jag funderar också väldigt ofta på dockorna som vi lämnade över till barnen. När jag lägger mig på kvällen så kan jag framför mig se att dom små barnen få ligga där det finns plats. Kanske direkt på marken, någon i en säng, någon med sin mamma och alldeles intill sig så tror jag att dom har sin docka. Jag vill och hoppas att det är så.......kramar tillbaks!

Anonym, tack för dina ord! Kanske jag ska försöka titta in här lite oftare, även om Anna inte är bortrest ;) Alla barnen var så otroligt glada över att träffa "våran" lille Nelson, kram!

Anna, nu så slog jag i mitt lexikon......Jabaleko- bra jobbat :)
Tack för dom orden! Hälsa Justin ifrån mig, massa kramar

Hörni, en väldigt konstig känsla infann sig under resan. Nelson blev verkligen mer än en docka och det är nästan som om man kan höra honom säga tack för allt det fantastiska han har fått vara med om .....kram!