Om lycka gick att beskriva med ord.....
Någon månad innan vår resa så drog vi igång ett projekt i projektet. Vi hade nog aldrig anat hur uppskattat detta skulle komma att bli.
Vi hade med ljus och lykta letat efter mörka dockor och vi blev så glada när vi hittade dockorna så vi köpte på oss 17 stycken!
Tanken var att vi skulle ta med dessa dockor ner till Uganda och som vi skulle överlämna när vi såg ett barn som behövde någon att pyssla om och att älska. Ni som har följt oss vet ju sedan att vår idé tog en ny vändning när vi kom på att vi kanske kunde låta, våra vänner här hemma och våra bloggvänner, få köpa en docka och namnge den samt att skriva en liten hälsning om man det ville. Pengarna som kom in för dockorna skulle som vanligt oavkortat komma till projektet.
Mycket snabbt blev dockorna tingade och snart hade dockorna fått namn och kläder. Dockorna bodde hemma hos Anna till dess att vi skulle åka och efter att ha tittat på dom tillräckligt många gånger så såg vi att dom inte alls var lika varandra utan att dom hade olika små personligheter.
Det var med glädje som vi packade ner våra små vänner som vi nu kunde kalla vid namn. Med oss på resan fick vi Sunshine, Mary, Edith, Fay, Amie, Emil, Ida, Klara, Sofia, Hope, Charlie, Sara, Tinkerbell, Wendy, Melody, Lucianna och Maja.
Väl framme i Uganda så insåg vi att dockorna nog inte kunde hamna på skolan så som vi först hade tänkt. Där var för många famnar för dockorna att hamna i och för att det inte skulle bli orättvist så valde vi att lämna dockorna utanför skolans område.
Det blev några härliga ögonblick för oss alla när vi fick överlämna dockorna till sina nya ägare. Även om jag vet att det inte var möjligt så önskar jag så att dom som namngett sina dockor hade fått vara med vid överlämnandet. Det väcker starka känslor när man ser någon som ingenting har får uppleva en stunds lycka och glädje.
Dessa ögonblick kommer jag att bära med mig för alltid och när orden inte längre räcker till så låter jag bilderna tala för sig själva…..
Jennie
Åh, vilken lycka! :)
Kram Malin
Så härliga bilder, extra härliga pga vad ni gav just dessa barnen. Tänk att få ha någon att krama när det känns så där kymigt som det gör ibland. Det var en kanonidé av er!
Kramar <3
Ja, det är härliga minnen som väcks när man tittar på korten. Vi får tro att idéerna inte slutar flöda på länge. Vi har ju så mycket kvar att göra, kram!
Ni är för underbara. :)
så blir jag tårögd igen, så fint och så härligt att barnen fått någon att pyssla, leka och kram lite extra mycket med. Kram Kram
Trots att jag ser på korten flera gånger om så ser jag något nytt hela tiden. Även om barnen på många kort ser allvarliga ut så är det för att kameran är framme. När den kommer bort så ser man glädjen när dom går iväg med sin docka i famnen......
Kramar tillbaks!
Vad roligt att få se alla barnen och dockorna. Jag tycker man ser glädjen i ögonen på alla barnen, tänk att något så litet betyder så mycket. Ni är fantastiska <3
Åh vad roligt att få se dem alla!
Kram
