Önskningar som kan bli verklighet

 

I dag så tror jag att vi faktiskt tar en " mellan dag" och bara tittar på lite bilder. En blid säger ju mer än tusen ord som det så fint heter och jag tror faktiskt att det stämmer. Varje gång jag tittar på bilderna så ser jag något nytt....

 

 

 

 

Det här är en av mina favoritbilder från resan..... Första dagen på skolan och vi hade förberett Felicia på att barnen kommer vilja ta och känna på henne. Just det ögonblicket fångades och jag känner en enorm glädje när jag tittar på det.

 

 

Första dagen på skolan och vi har blivit väl mottagna. En kort stund efter så ser och hör vi Eddie spela. Det är stort, både för dom och för oss.....

 

 

 

En liten flick fångar Felicias uppmärksamhet och Felica lyfter upp henne i sin famn. Det dröjer inte länge föränn den lilla flickan somnar.

 

 

Min lilla hjälte från resan. Hennes namn är Provia och hon är alldeles underbar. Jag hade väldigt svårt att skiljas i från henne och precis innan vi åkte så rann tårarna på hennes kind och hon frågade mig om jag kunde lova att komma tillbaks till henne. Det gör så ont i hjärtat att säga att man inte kan lova henne något bara att jag hoppas att vi får träffas igen.....

 

 

Fest kvällen och vi skickar upp önskelyktor. Alla stod tysta och bara försvann in i det fantastiska som hände. Aldrig tidigare hade dom upplevt detta och dom tyckte det var helt magiskt att se lyktorna tändas och fara upp i den svarta natthimeln....

Någon viskade i mitt öra om man fick önska sig precis vad man ville. Jag svarade att man absolut skulle göra det och svaret jag fick var, - Du vet att önskningar kan gå i uppfyllelse!

 

Jag ryser när jag tänker på det och jag önskar så att alla fantastiska ungar på Bristol får sina önskningar att gå i uppfyllelse.

 

               

                                                                     Jennie

Jennie,

Man blir tårögd när du berättar om din sista dag med barnen speciellt med lilla Provia. Jag hade inte kunnat åka iväg utan att ta henne med mig hem… tror jag… att hon frågade om du skulle komma tillbaka säger mycket. De barnen känner så mycket kärlek från er när ni är där att det säkert räcker tills ni återvänder igen… <3

kram/Tess

Vilka härliga inlägg Jennie!! Detta var en sån där tårdrypare får jag säga, du rörde vid den där punkten i hjärtat som är Bristolbarnens <3 Ni är fantastiska allihop!!!
Kramar <3

Tess, jag hoppas av hela mitt hjärta att den dagen kommer då jag kan få berätta för Provia att jag kommer tillbaks till henne och under tiden ska jag ta dina ord till mig och hoppas att barnen känner vår kärlek till dem......., kram!

Pia, jag är så otroligt glad att barnen har en plats i ditt hjärta, det betyder så mycket för oss i vårt arbete och det värmer i våra hjärtan, massa kramar tillbaks!