Det finns en flicka i Uganda som heter Sharon. Nalumansi Sharon. Hon är lillasyster till Derrick och hon är precis lika vänlig och vacker som han är. Dom har funnits vid sidan av Eddie längre än vad dom själva minns, och på sättet som Eddie tittar och pratar med dom här syskonen så ser man också att dom betyder nåt alldeles speciellt för honom. För det är klart, Eddie är bara människa han också och en del hamnar djupare i hjärtat...

 

 

 

Sharon träffade vi redan 2008, men hon var en liten flicka då... Vi har sett henne växa,både som människa och på längden och hon är idag inte ett barn längre.... 16 år visserligen bara, men då är du inget barn i Uganda.

 

 

Min dotter Linnéa brevväxlar med Sharon sedan några år tillbaka och min mamma står för alla Sharons skolavgifter. Hon går i Secondary school och är duktig med allt hon tar sig för, både i skolan,på Bristol och i brassbandet.

 

Igår fick vi chansen och prata med henne via facebook och det händer inte ofta. Känslan av att veta att dom mår bra är jätteskön.

Dom små barnen glömmer och dom lever mycket mer i nuet. För dom är vi världens roligaste när vi kommer.

Dom klättrar på en,håller i handen, vill bli burna på osv, men sen åker vi hem, och för dem så kommer vardagen snabbt på igen och så är dom nöjda och glada....

 

 

För ungdomarna är det nog inte lika enkelt har jag börjat förstå..... I min värld, där jag aldrig tror att det jag gör är tillräckligt, så tror jag ju även i det här fallet att vi inte påverkat dem så mycket....Men jag börjar inse att jag nog har fel ändå.... Därför att längtan ifrån dem är precis lika stark som våran...

Orden från Sharon:

Det är på ett sätt skönt att det är så, men det gör också överjävligt ont att höra det.

På ett vis hade det varit skönt om vi försvann från deras minne i samma sekund som vi stiger på planet och lämnar dem för att dom ska slippa att längta efter oss.... Samtidigt så kanske det stärker dem och ger dem hopp att dom vet att vi finns där...jag vet inte.

 

 

När hon tackar min Linnéa för sakerna som hon hade skickat med oss ner till henne så brister mitt hjärta lite...För att det betydde nåt för Sharon och för att min egen unge faktiskt är med och gör skillnad i världen.