När vi åker till Uganda så tar vi ju med oss så mycket vi bara kan och det innebär ju också såklart att man vill ta med lite presenter till dem som kommit oss extra nära. Oftast blir det kläder, men vi har också gett svenska ordlexikon, en extern hårddisc, kamera osv....

 

 

Nu var det ju inte så värst längesen vi faktiskt var där men kläder behöver dom alltid nytt, då dom tvättas för hand och sedan torkas i gassande sol så är inte livslängden densamma för deras kläder, så enkelt är det bara.

Och har man bara ett par skor så slits dom ju massvis.....

 

I alla fall så pratade jag med Sam häromdagen och passade då på att säga att jag kan ta med lite nya kläder till honom då jag kommer och undrade vad han behövde mest och vilka färger han önskade ha.....

Men se det gick inte!

 

 

Svaret var bara...-Jag tycker om det jag får.

Ja... försökte jag säga -Det vet jag att du gör, men nu frågar jag dig vad du verkligen vill ha, och du har chansen att bestämma själv vad du vill ha på dig....

Svaret....-Jag tänker inte svara, jag tycker om det som du ger mig, och det blir jättebra.

 

 

 

Just med det här är Sam tämligen unik skulle jag säga.....Dom flesta hade tagit chansen att be om både det ena och det andra såklart, men han gör inte det. Han ber aldrig.

Jag har lärt mig att läsa mellan raderna då allt inte står rätt till när det gäller honom, men be mig om saker, det gör han bara inte.

Jag uppskattar det för jag känner mig aldrig tvingad att göra något jag inte vill.....och ordet NEJ funkar fortfarande dåligt för mig att använda.

Och lika envis som jag är, är Sam så några svar lär jag inte få längre fram heller....jag får väl tänka själv då...:)

 

 

                                                                                 Anna