För 5 år sedan hamnade jag i Uganda av en slump och jag blev fast där. Jag älskar landet, människorna och barnen på våran skolan.

Det betyder inte att jag inte älskar min man, mina egna barn och mitt liv här hemma.

Bara för att jag har tagit ett beslut att ge mig iväg ensam till Uganda så betyder inte det heller att jag kommer att stanna där för all tid och evighet eller att jag kommer att vara ensam.

Jag har bara inte en annan svensk person med mig just den här gången.

Det betyder inte att jag är galen för det och det betyder inte att jag behöver höra det heller.

Om man tycker det så kan man testa med att inte säga det till mig.

Ljug och säg att det var kul istället!

För även om jag inte riktigt bryr mig om någon tycker att det är helt galet och oansvarigt att ge sig iväg ensam när man har barn hemma så får man gärna tycka det, men man måste inte alltid säga rakt ut vad man tycker.

Man får inte ont i magen av att svälja onda ord...

Jag förespråkar normalt inte lögner, men nu gör jag det!

Ljug för tusan och säg:

Anna! Vad kul att du ska till Uganda igen, allt kommer att gå hur bra som helst!

Ha det kul och hälsa ungarna! Vi ses när du kommer hem!

Hur det känns inuti er och vad ni egentligen tycker, det kan ni säga när jag är hemma igen.

                                                 Jag önskar er en bra lördag!

                                                             Kram Anna