Man blir så glad
Jag vill aldrig att någon ska tro att vi är dom enda som har gjort det möjligt att Bristol idag ser ut som det gör, för det är det inte. Många olika människor har bidragit med små delar som tillsammans gjort Bristol möjligt.
Nu pratar jag om Nya Bristol, den gamla Bristol i hyrda lokaler, den klarade Eddie av alldeles utmärkt utan någon hjälp.
Men själva drömmen han hade, den om en ny skola, den är vi många som bidragit till.
Den enda skillnaden är väl att vi aldrig steg åt sidan innan den var klar,såsom många andra har valt att göra.
Det kändes inte alltid helt verkligt och det var mycket tankar och känslor som samlades inuti, iallafall inuti mig, för hur dom andra fungerade visste inte jag....
Sedan vi startade bloggen har allt förändrats. Långsamt går det framåt, men jag behöver inte längre samla allt inuti mig för här vet jag, att ni som tittar in här och läser VILL veta hur det går, och ni vill vara en del av vårt arbete och våra barn på Bristol, det gör allt mycket lättare. Det ger energi som vi behöver och det skapar otroligt mycket tankar som leder nånstans och inte bara samlas på hög.
Jag läste om oss.
Ord som jag inte tror nån av er förstår vidden av och vad dom gör för oss som människor. Det var som att öppna en kran och tårarna rann ohämmat...
Min man som inte delar mitt intresse med varelse Bristols barn eller bloggningen satt tryggt på övervåningen,vilket var tur, annars hade han nog undrat om jag var rätt funtad...
Men det är så här.... att när man inte jobbar för enbart sitt eget bästa, utan för, i vårt fall 420 barn så kan vi inte bara sätta händerna i luften och säga att:
-Nu skiter vi i det här! Det är inte värt det, jag är trött på det här och nu vill jag göra nåt annat!
Man kan inte göra det och därför när någon ser och uppmärksammar vårt arbete och sedan hjälper till att sprida det så faller det så stora stenar från våra hjärtan!
Kicki med bloggen Creando gjorde det nu, och vi är så tacksamma för det....
För vi kan inte säga det nog många gånger.....utan er hjälp är vi ingenting.
Vi skulle inte kunnat göra det vi gör och vi hade inte hittat kraften att orka.
Så gamla läsare, likväl som eventuellt nya som hittar in här,vi hoppas att ni känner er välkomna och TACK för det ni gör! För oss, för Eddie och för barnen på Bristol Academy....
Anna
Vill ni vara med och skänka en slant till våra barn nu när Anna åker tillbaka till dem igen så tar vi tacksamt emot det på kontonummer 8388-1,4 140 970-7
Varje krona räknas och gör skillnad!
När man vet att pengarna hamnar där det ska och läser här i bloggen vilket arbete ni och Eddie gör tillsammans är valet att hjälpa till inte svårt. Kram
Det är så spännande och givande att följa er blogg, tyvärr lämnar jag sällan spår efter mig.
Håller tummen för ert arbete ni göra.
Kram Linda
Det känns som en liten sak att göra, att försöka sprida till ytterligare några om ert viktiga arbete. I jämförelse med det ni gör är det inget. Hoppas och ber att slantarna rinner till som aldrig förr! :)
Superbra arbete, som du säger, man kan inte bara släppa det. I vinter åker jag för tredje året till Sri lanka, jag hoppas på en ny projektperiod efter det. Sri lanka finns i hjärtat nu och kommer aldrig försvinna.
