Tiden kunde inte använts bättre
Jag är inte så lätt i sinnet just nu.Och det speglar kanske bloggen....Jag borde egentligen inte alls skriva under dom här veckorna innan resan för det är inte min mening att verka negativ, men det är så här nu.
Jag är otroligt glad och väldigt väldigt tacksam att jag ska få komma ner igen men mina känslor går nästan att ta på.
Jag gråter för ingenting, för att för mig är allt stort nu.
Jag tänker på ett litet barn, mörkt i hyn och jag slungas tillbaka till något som har blivit min verklighet utan att jag bad om det. Jag känner det lilla barnets tyngd i min famn då det somnat på bara en minut och av rädsla att inte låta han sova klart så sitter jag kvar i solen som får hela mig att koka. Jag kör ner min näsa i hans lilla huvud och önskar att han ska sova länge och att hans liv kommer att bli bra...Jag kämpar emot tårarna som bränner innanför ögonlocken för jag vill inte att han ska känna det ledsna.
Några andra barn kommer och går under tiden vi sitter där... Jag får en hand på min arm och ett par bruna ögon som tittar på mig med beundran i blicken...Jag lutar mitt huvud mot barnet men vi pratar inte, för det behövs inte.
Vi sitter där en timme eller kanske tillockmed två... och jag känner att den där stunden var några av min mest välanvända timmar någonsin...
Det är väl lite det bloggen är till för. Att få skriva av sig vilket humör man än är på. Det tycker jag i alla fall så för mig får du skriva vad och hur du vill. Jag läser.
Kram
Man blir verkligen rörd av det du skriver. Man tar det till sig och det är verkligt...
Kram Anna
Klart du ska skriva av dig hur du känner. Det är väl det eran blogg handlar om era barn i Bristol och allt ni gör för dem? Om du påverkas starkt av tankar och händelser inför er resa och sånt du varit med så blir det ju rätt naturligt att det är sådant som också skrivs. För det är något speciellt, något som inte alla kommer uppleva eller ens vågar utsätta sig för. Men du gör det och tänk vad du får med dig, vilken fantastisk omtänksam människa du blivit. Kram på dig.
Tiden kunde inte använts bättre, bra tänkt och skrivet Anna! Att få krypa upp i en trygg famn är en gåva!
Så fint och bra skrivet, klart du ska skriva. Ditt sätt att beskriva dina känslor inför alltihop gör bloggen ännu starkare.
Ska försöka skriva ett inlägg om er igen, men får inte till orden riktigt så bra som jag vill. Men det kommer, snart.
Har i alla fall satt in ett litet bidrag nu. Kram
