Jag vet att jag har sagt det 1000 gånger innan men varje gång det händer så blir jag lika fashinerad.

Det finns ingen som lär mig så mycket som Sam gör. Utan honom i Uganda så hade jag aldrig vetat det jag vet nu. Han berättar och förklarar och han tröttnar aldrig. Han avslutar ofta sina meningar med :Förstår du? För han vill att jag ska förstå rätt. Jag suger åt mig all kunskap jag kan få,för det är med kunskap man tar sig vidare och det är med kunskap som man agerar mer rätt i vissa situationer. I andra situationer funkar hjärtat och sunda förnuftet bäst, men vi behöver ha kunskapen också, och i mitt fall får jag den av Sam.

Trots våra olikheter på alla plan så finns dom ändå inte. Det borde vara jag som lär honom, men jag är mil efter det som han har upplevt. Mina erfarenheter är inte i närheten av hans och det han måste tänka på för att klara sitt liv är tankar jag aldrig tänkt,tankar jag inte ens visste fanns.

Jag skulle så gärna vilja att han förstod vad han har gjort för mig som människa.

För Sam är det ingenting, för mig är det allt.

Det jag gör för honom är ingenting för mig, men för honom har det inneburit en milsvid skillnad. 

Är det detta vänskap handlar om kanske? Att man gör det man kan med det möjligheterna man har?

De människorna vi möter i Uganda har egentligen ingenting, men ändå ger dom, dom ger av sig själva.

Och det är stort.

 

Sam med sin mormor Nakawesi Josephine

 

                                                                                  Anna