Idag fyller vår blogg 2 år. 2 år och jag förstår inte vart tiden tagit vägen... Något som startade som en kul grej har hjälpt oss massvis i vårt arbete för Eddie och Bristols barn.Det har också hjälpt mig. Tankar och känslor som jag med all säkerhet tryckt in allra längst in har hamnat i skrift istället. Jag som alltid älskat att skriva men egentligen inte vet hur man gör, kan göra det här utan att bli granskad utan bara läst av dem som vill.

2 människor med olika tankar och känslor och en blogg det är våran det, och vi är tacksamma för att ni finns där,för att ni läser och ibland låter er beröras. Vi är också tacksamma för att ni aldrig med ett ont ord kommenterar det vi gör. Ni ger oss istället kraft att orka jobba på för en liten del av världens barn. Tack!

 

 

Igår var ytterligare en kväll som jag aldrig kommer att glömma. Ytterligare en kväll att lägga på måbra kontot och ytterligare människor att tacka för det dom gör för Eddie och barnen.

Igår var vi inbjudna till Vessigebro. Vi var där i höstas och pratade med barnen i en verksamhet som kyrkan håller i. Dom har Sofi och Mia som ledare. När vi var där i höstas så berättade Sofi att dom skulle ha en basar till förmån för Bristols barn till jul och det var den som var igår.

Tyvärr hade Jennie förhinder och kunde inte åka med, men jag hade möjlighet och som jag sagt innan så vill vi gärna vara på plats om vi kan när hjälp ges, dels för att vi vill visa att det faktiskt betyder väldigt mycket för oss men också för att det känns litegrann som belöningen för det arbetet som vi lägger....att få se andra människors engagemang för det som vi brinner för.

Det hela började med en gudtjänst med ett luciatåg av barnen...Luciatåg är magiska....luciatåg i kyrkan är ännu mer magiska och när jag vet att allt görs till förmån för våra barn i Uganda så kan jag säga att jag var glad att det var mörkt i kyrkan för där föll en hel del tårar på mig.

Efteråt hade barnen pysslat ljuslyktor,ramar och fixat julgodis. Det såldes tändsticksaskar,julkort,julgranshängen och jag minns inte allt! Man fick köpa fika till självkostnadspris och allt gick till Bristol.. också kollekten för gudtjänsten.

Där var massa människor som minglade runt och jag kunde bara med lätt sinne se på att det finns verkligen människor som vill hjälpa till och jag blir töntigt lycklig och väldigt väldigt tacksam. Jag vet att jag pratar för Jennie också i det här fallet...

När allt var slut räknade Sofi lite snabbt ihop pengarna och det visade en summa på svindlande nästan 6000 kr!

Helt galet och alldeles fantastiskt! Och mycket mer tydligt än så här kan vi inte få det... om alla bara gör lite så blir det ett grymt bra resultat och vi kan göra skillnad!

Sofi och Mia... vi hoppas ni förstår hur tacksamma vi är för att ni lät era barn hjälpa våra till ett lite gladare liv. Och att ni också har gjort skillnad för mig och Jennie.Öppna hjärtan ger oss energi att orka hur mycket som helst. Hälsa barnen igen och tacka dem för allt dom gjort! TusenTack, till dem och till er! ♥

                                                                           Anna