Vi är på plats och det är vitt utanför vårt fönster, bara det höjer julkänslan massvis!

Jag blev klar precis som jag egentligen visste att jag skulle bli och oavsett vad så hade julen kommit ändå.

I Uganda är det jul precis som här och vi har frångått våra principer att aldrig hjälpa till med pengar till mat....

Vi har gjort det några år nu just kring jul och till de barnen som inte har någon att åka hem till.

I år skickade vi en summa till mat för dem att äta på juldan, och en summa så att Eddie skulle kunna göra nån utflykt med barnen eller göra nåt för dem på Bristol. Han satte sig ner med de barnen och ungdomarna som ska bli kvar över julen och diskuterade vad dom vill göra och dom hade en önskan... Att få äta bättre mat fler dagar istället för att åka nånstans eller göra nåt....

Mitt hjärta går sönder när jag inser vilken viktig bit maten är för dem. Bönorna och poshon står dem antagligen upp i halsen och dom väljer mat före nöje... Inte ett beslut ett barn eller en ungdom ska behöva ta men det är verkligheten i Uganda.

Imorgon är det julafton hos oss och jag tar emot den med öppna armar, jag önskar bara att jag kunde låtit fler ta del av den...♥