Det är nära nu.
Mitt fjärde,Jennies tredje och Felicia och Elias allra första.
Idag tycker jag mig ana lite fjärilar i magen på dem. Vi träffades i morse alla 4 för en sista avstämning och stämningen var allt lite uppskruvad och ganska fnissig, det är skönt att höra dem och veta att de ska få följa med oss. Att dela något med sitt barn är det finaste av allt.
Vid 3 tiden imorgonbitti åker vi till Landvetter med 14 maxade väskor för att sedan landa i Entebbe strax innan midnatt. Sen har vi ca 1 timme i buss innan vi slutligen är framme vid vårt boende så det är ett ganska långt dygn, men vad som väntar oss väger upp allt det.
Vi ska försöka göra vad vi kan för att hålla er informerade om vad som händer.
Bilder vet jag kommer att bli svårt, men det får vänta tills vi är hemma i värsta fall, men det andra ska vi nog kunna få till, åtminstone några dagar.
Det känns skönt att veta att ni är några stycken som jag vet kommer att tänka på oss, det gör en trygg på nåt vis.
Vi åker med förhoppningen om att få ge barnen en lycklig vecka.
En vecka de kan minnas och bära med sig när allt annat känns tråkigt...
Vi ska klara det!
Eddie och barnen på Bristol Academy, vi kommer nu!
