Jag som normalt inte sover bra alls veckorna innan vi ska resa har de senaste nätterna sovit som en prinsessa :) Jag känner mig lugn trots att vi inte är färdigpackade, eller klara med egentligen nånting...

Vi jobbar intensivt på vårt vanliga jobb ändå in i det sista och här hos oss laddar vi också för 16 års dag på lördag. Stort om ni frågar mig,ganska ointressant om vi frågar 16 åringen,han lär inte ligga vaken av nervositet natten innan iallafall.

Men,men fira ska vi göra!

Jag ser på Jennie att hon är trött, och jag känner detsamma. Men jag vet också att i samma sekund som vi ger oss iväg kommer den där förlamande tröttheten vara som bortblåst och vi kommer att vara oerhört nöjda. Nöjda över att vara på väg och över vad vi gjort innan resan. Vi kommer också att vara förväntansfulla inför det äventyr vi ska uppleva tillsammans med våra barn.

Jag pratade med Sam igår, och då jag frågade om han var beredd på att vi skulle komma så fick jag till svar att han var mer än beredd! Så det låter ju bra :)

Dagarna vi har därnere är inte bara intensiva för oss. Dom som vi har i vår närhet sliter hårt dom också.

Dom sliter för vår säkerhet och vårt välbefinnande. Det är ett vänligt folk vi har att göra med...

Eddie har all handling att göra, vilket sker av honom endast.

Vi kan inte göra det på grund av att priserna blir så annorlunda för vita.

Däremellan ska han hinna vara i möten med oss för att gå igenom vad nästa steg är, så det är tröttsamma dagar för Eddie också, även om jag vet att han tycker att det är värt det flera gånger om.

Men våra ungdomar är också till fantastisk hjälp. Förra resan skötte Victoria och hennes mamma klädutdelningen med hjälp av några av tjejerna på skolan. Dom gjorde ett jättebra jobb och till slut så kunde Victoria och Elsie mest överblicka det hela och tjejerna visste precis hur dom skulle gå tillväga, samtidigt som dom fick vara med Victoria, vilket var det dom ville.

På varje resa är det nån ny som kliver fram i ljuset för oss. Nån som vi kanske tidigare inte träffat eller sett.

Nån som har växt till sig och vågar möta oss, det ska bli spännande och se om det blir så denna gången också....

Jag hoppas på att möta så många välkända ansikten som möjligt.... Derrick,Sharon,Jolly,Emma,Toney,Kabwaama, Joshua och vårt eget lilla barn Kalema såklart.

Alla dessa hundratals barn som man så gärna vill ska klara sig och få ett alldeles jättebra liv.

Vi börjar med att ge dem en vecka som de förhoppningsvis kan bära med sig för en lång tid framöver....

Harimah Nakayiza....

 

 

                                                            Anna