Ibland blir man bara så lycklig!
Det blev ett nej på extra resväskan som vi ville ta med oss...
KLM sa ja till att ta med dem med Kenya Airways sa nej....
Således får vi väskan till Kenya och sen är de en ynka timme borta från Uganda....Men ibland är det såhär, och denna gången gick det inte.
Skit tråkigt tycker vi såklart men det negativa överväger inte det positiva.
För hjälpen vi fått värmer ändå hjärtat mer än nåt annat! Åse har lagt sin tid och sitt enagemang för att hjälpa oss och besvikelsen var nog än större hos henne än hos oss. Vi är vana vid nej när det kommer till Bristol....
Och som sagt...Viljan människor har att hjälpa till lyfter lite börda från våra axlar och gör det lättare att skaka av sig ett nederlag och köra på.
Så Åse...Tack för all din hjälp! Hade du varit här hade jag kramat dig!
Du anar inte vad hjälpen betyder!
Det här skrev jag i morse men hann inte publicera de innan det var dags att sticka till jobbet... Sedan dess har det hänt grejer!
Åse visade sig vara en sån där fantastisk människa som inte ger upp... Hon skrev om knaset med väskan på sin blogg, och vips kom nån med idén om en insamling för att betala övervikten för en väska!
Pang så har hon gjort det och vi står med hakan nere vid knäna och inser att vi kanske kommer få en väska med oss iallafall trots Kenya Airlines trista inställning!
Vad Åse gjort vet jag knappt, men för oss känns det helt fantastiskt galet, och vi är så glada!
Tårarna har runnit en stund på mig här hemma, mest för att man känner sig så oerhört lättad...
och inte av väskan i sig, men för att vi blir sedda och att det i sin tur leder till att våra barn på Bristol blir det också...!
Dom förtjänar det så väl. En bättre start på helgen kunde vi inte få!
Tack Åse, och ni som hjälpte oss med det här!
Ni är alla nu en del av Bristol Academy.
♥ ♥ ♥
Anna Jennie och Victoria
Underbara Åse!
Jaaaaa! :)
Och jag var så ledsen och besviken att vi fick nej från flygbolaget och när idén om insamlig kom på förslag, funderade jag faktiskt på om det var genom förbart, så pratade jag med min mamma och hon sa direkt jag lägger 250 kr 5 min senare ringer hon och säger jag har ångrat mig, då stannade mitt hjärta lite och då säger hon jag lägger 500!kr i stället. Och alla FB vänner och bloggvänner som lovat betala in en slant , den bästa fredagen på länge. Tänk att bara på några timmar har vi fått ihop till en extra väska. Jag är så jublande glad att ni kan inte förstå, den 18 feb sitter jag på min kontorsstol på jobbet, spänner fast säkerhetsbältet och låtsas att jag är på väg till Uganda tillsammans med er och Charlie . Det känns stort och jag är lycklig att det gick vägen. ❤
Då förstår jag var din vänlighet kommer ifrån! Din mamma verkar vara likadan :) Det känns så bra ända långt inne och vet du? Det kommer att kännas som att vi är fler på den här resan än bara vi 4...I hjärtat känns det så redan. Vi kommer att ta hand om lille Charlie innan han är på plats hos ett barn som så väl behöver honom, det kan du vara säker på! :) Ett tack känns futtigt... men jag vet inte vad jag ska säga....<3
Idag är ni med i mitt inlägg! Önskar er alla en riktigt skön helg!
Puss från Melody och en stor kram från hennes matte!
Tack! Tack! :) Ha en bra helg ni med! Kramar!
