Vi är inte ensamma i vårt arbete längre. Den känslan växer sig allt starkare.

Från att ha varit ganska få känns det nu som att vi leder en stor enad styrka...och alla med målet att hjälpa barnen på Bristol Academy till ett bättre liv.

Vårt samhälle ser och hjälper oss och varje dag får vi frågor om hur det går och när vi ska åka.

Någon kommer till jobbet och lämnar 500 kronor och säger att hon inte kan sluta att tänka på det vi gör, och att det känns helt rätt att lämna pengar till just våra barn.

En annan stoppar motvilligt ner en tia i bössan efter lite påtryckning, men efter att han hört att det är vi som åker ner med pengarna så går där snabbt i en tjuga till.

Vår tacksamhet känner inga gränser...Vi trodde aldrig det här!

Nya vänner som kommit via bloggen ansluter till vår skara av hjälpare, och även det känns fantastiskt!

Jag känner mig oerhört stolt över att få vara en del av den här historien och det här med att det är tillsammans som vi gör skillnad kunde inte vara mer sant, det är verkligen det!

Ensam är inte stark!