Dom senaste gångerna vi varit i Uganda har vi bott på samma hotell.

Vi bor inne i Kampala men inte direkt i centrum utan i utkanten.

Det blir vår tredje gång på samma hotell och det känns tryggt.Dom är vana vid vita där och dom är supervänliga.

På samma gata som vi bor finns också en liten affär som innehåller allt vi behöver, typ vatten, coca cola, och pringles chips samt Mentos... såna där godisar på rulle ni vet?

Dom är lätta att stoppa i munnen om hungern sätter in under dagen. Vi äter aldrig något under dan då vi alltid befinner oss på skolan och deras mat skulle antagligen göra oss sjuka....Cola dricker vi för att hålla borta bakterier från magen och det brukar funka...  ( jag drack ingen cola senast, men så blev jag också sjuk)

Där finns också ett bageri, ett apotek, ett internetcafé, en indisk restaurang samt ett växlingskontor. Mitt emot ligger en jättefin Ugandisk hantverksmarknad.

Så vi har allt vi behöver på gångavstånd. Jättebra!

Restaurangen på hotellet har också helt okej mat ( med Ugandiska mått mätt!) Annars traskar vi gärna bort till ett ställe som heter Nandos där dom har riktigt god Pizza! God på riktigt alltså :)

Maten i Uganda är annars riktig usel....

Hotellet har också vattentoalett, vilket är ett stort plus. Det är också kaklat. På hotellet vi bodde 2008 så var det jordgolv på vår toa med lite cement i.... I duschen hängde elkablar... just det kändes sådär....

Nåväl, vi överlevde det men har valt att inte återvända dit.

Sängarna är ett kapitel för sig...likaså madrasserna. Dom är så urlegna så att i min säng nu senast så kunde jag inte röra mig åt nåt håll för hålan var så djup! :) Men myggnäten är hela och det känns viktigt!

Gropsängarna.... :)

Vi känner oss trygga på hotellet och det är viktigt för oss.

Det är då när vi kommer tillbaka dit som vi kan summera dagen som varit.

Gråta över nåt vi vi haft svårt att hantera. Planera inför nästkommande dag och sen som alltid då vi kommer ihop, skratta! Vi hade aldrig klarat oss utan det. För mitt i allt elände vi möter, så möter vi också ofantliga mängder med glädje! Hela känsloregistret ställs på sin spets under vistelsen där och man vet ibland inte vad man ska känna. Då är det förlösande med ett skratt till slut efter samtalen och efter tårarna.

Och när man är tillbaka på hotellet efter en lång dag på skolan tillsammans med vänner  som jobbar för samma sak som man själv och ett av sina egna älskade barn, och man får sitta där och dricka lite Cola och mula i sig lite chips och prata om allt fantastiskt som vi får vara med om, då gör det liksom inget att man är lite hungrig eller skiten för att vattnet i duschen var slut, eller att groparna i sängen är djupa som Grand Canyon, för just då är man ändå bara så lycklig som aldrig förr.