Att skönheten ligger i betraktarens öga är ju vida känt och att det stämmer tvivlar jag inte på.

Jag tror inte många ser det jag ser då jag tittar på våra barn. Jennie såklart, men andra menar jag.

Jag ser aldrig att dom är smutsiga, att kläderna är trasiga,för små,eller för stora.

Att håret kanske är fullt av löss eller kroppen fullpumpad med malaria eller hiv.

Jag ser det inte och jag tänker det inte.

För när vi är där så finns det inget utrymme att vara rädd att något ska hända.

Mina ögon ser såklart allt det där jag beskriver,men dom bryr sig inte om det.

Dom ser bara det vackra i barnen.

Jag ser dem och förstår att många av dem aldrig kommer att bli hela. Dom har varit med om för mycket för att bli det.

Jag ser dem och önskar att vi iallafall ska klara några utav dem, och jag tror faktiskt att vi kommer att göra det.

 

 

                                                                              Anna