Man måste leva livet för att förstå det.
-Förringa inte det ni gör!
-Det är ju hur stort som helst!
-Detta är ingenting som vem som helst gör! Osv Osv....
Nu senast jag fick höra det så fick det mig att tänka till lite för det kom från någon som jag tycker väldigt mycket om.
Gör jag det? Förringar jag verkligen det arbetet som vi gör?
Det slog mig då, att för mig är det inget arbete, och jag ser verkligen inte det vi gör som något stort eller märkvärdigt överhuvudtaget....
För mig är det som att jag är menad att göra detta, och var ligger det fantastiska i det?
En del är menade att bli psykologer,trädgårdsmästare, fotbollsproffs eller nåt annat och för mig var det det här.
I mina ögon inte bättre,finare,eller mer fantastiskt än nåt annat som en annan människa är menad att göra.
Jag skojar också ganska ofta om att jag är lite tjock och att jag "bara" jobbar i korvkiosk.
Men jag gör det, för att det är okej för mig att jag jobbar där, eller att jag är lite tjock.
Jag tycker om att jobba där, och hade jag lidit nåt alldeles över min vikt så är jag enveten nog att göra något åt den, men jag vill inte, för det är okej för mig just nu att se ut såhär,för jag mår bra.
För mig är det inte finare att jobba på ett kontor och tjäna massvis med pengar, än vad det är att jobba i en korvkiosk, eller i en kassa på ICA.
Har du inte har hjärtat på det rätta stället, så betyder en lång utbildning INGENTING i slutändan.
Du kan vara läkare, ingenjör eller lärare, med år bakom dig av studier, men ändå sakna en social kompetens som gör att du har totalt fel inställning till livet och till dina medmänniskor....
Livet kan man inte läsa sig till, det måste man leva för att förstå. Och lever, det är precis det jag gör just nu.
Anna
Det är verkligen helt sant! Man ska göra något av sitt liv och något kan vara helt olika för olika människor. Jag har aldrig identifierat mig särskilt mycket med mitt jobb, jag är ju jag alldeles oavsett vad jag gör och var jag är. En enkel ekvation för mig. Det viktiga för mig är att vara äkta och sann i det jag gör. När jag är på jobbet, med mina vänner, på bloggen eller i kön på ICA. Helt enkelt!
Sen är det ju såklart okej att vara imponerad av människor som du, som gör sådant som många av oss vet behövs men inte gör av olika anledningar. Och då vill man ju uppmuntra och tala om att ni är bra!!! :)
Kramen
Så bra du skriver och så sant det är! Den där sista meningen, man måste leva för att förstå sig på livet, den tar jag med mig. Tänkvärt.
Kram
Att acceptera det man inte vill eller kan göra något åt är en stor bedrift. Framför allt att gilla läget man befinner sig i!!! Du är så klok så tiden står stilla <3
Kramar <3
Bästa jobbet är ett där man har roligt! Jag jobbade på ett hamburgerkök en gång i tiden och det var ett roligare jobb än det jag har just nu! Jag brukar sitta på jobbet och önska att jag hade råd att steka hamburgare istället...
Djupa sanna ord. Livet kan man inte läsa sig till för att förstå, det måste man leva för att förstå. Jag lever också och tänk så bra man mår av det (även om jag själv inte trivs med min övervikt, men det tar jag tag i och löser snart med ;-)).
Jag är full av beundran över det arbete ni gör för "era" barn". Det känns stort tycker jag att ändra sin egen livsstil och ge sig ut i en annan kultur och värld! <3
Som du skriver att man är menad att vara på en speciell plats tror jag helt och fullt också på. Jag tänker ofta att det jag gör ska jag göra med 100% engagemang. Har jag inte den rätta känslan eller viljan blir resultatet inte heller lika bra!
Kram
Att acceptera den man är och vara nöjd med det är det bästa man kan göra mot sina medmänniskor. Du verkar ha hittat dit jag och många kämpar :)
Kram Malin
