Ju äldre man blir, ju mindre kräver man av livet. I alla fall gör jag det.

Eller är det för att vi har varit med om det vi har vart kanske....?

Jag vet inte men i alla fall så är det inte speciellt mycket som krävs längre för att man ska bli glad.

En upplockad diskmaskin från nån härhemma som inte brukar göra det, eller en planerad middag efter en dag på jobbet som man dessutom slipper laga eller att kläderna är bortburna från tvättstugan efter att jag tvättat dem är saker som får mig att bli glad!  Ni hör....jag kräver inte mycket.....

 

 

Detsamma gäller dem i Uganda....När dom gör saker man inte bett om, så blir man glad!

Sam är fantastiskt duktig på att göra det. Han kommer ofta med små hälsningar, eller ringer på Skype så ofta han kan bara för att han vet att vi vill se barnen. Skulle jag sedan be honom om något så rör det sig oftast om max en dag innan han har gjort det, och alltid med ett leende.

 

 

Igår var det en annan kille som fick leendena att bli breda härhemma.... Muteesa hade varit på Bristol och passat på att knäppa lite kort på vissa barn och skickade hem till oss. Om Jennie bett honom göra det, det vet jag inte men jag fick i alla fall en bild skickad till mig på en flicka som jag längtar efter mycket......Winnie ♥ !

 

 

Hjärtat blir både varmt och lätt över att få se henne må bra,likaså över Muteesas handling för att han vet att jag  funderar utan att jag behöver säga det till honom....

Att vi gör det vi kan för varandra är en självklarhet.... för vänner gör det.

 

 

 

                                             

 

 

                                                                      Anna