Jag anser mig själv inte vara religös, men jag tror nog att det finns något som är större än oss och att saker och ting händer av en anledning. Kanske är det så att man inte hittar meningen med det som händer alldeles med det samma. Kanske går det dagar, veckor och till och med år innan man kan känna att det var det här som var meningen…..

När dagarna går i ett med alla måsten så lägger jag med lätthet tankarna åt sidan och jag funderar inte så mycket utan bara kör på. Känner själv att det låter lite ”småflummigt”, men jag funderar något oerhört mycket när jag får möjlighet att slappna av och då låter jag tankarna vandra iväg.

Tänk om dagen kommer då vi inte kan göra något mera för våra barn, tänk om något händer med Eddie vem ska då finnas för barnen. Tänk om det händer mig eller Anna något, vem ska då stötta den andra. Det måste hela tiden komma in nya pengar då vi inte har en uppsjö av pengar men tänk om pengarna slutar att komma in, det får ju bara inte hända! Fast om pengarna slutar att komma in kanske det finns en mening även med det. Kanske öppnas det nya dörrar som vi med glädje kliver in i. Kanske får vi vara med om oanade möten som kan leda till något vi inte vet idag.

Givetvis funderas det mycket på varför just jag har fått en möjlighet att få vara med om det som händer oss med vårt arbete för Bristols barn och ungdomar. Svaret på den frågan har ännu inte kommit till mig, men svaret kanske kommer i morgon eller nästa veckan eller nästa år. Under tiden så ska jag bara njuta av denna del av mitt liv som har lärt mig så mycket om mig själv och om mina fantastiska vänner flera 100 mil härifrån……

 

Hoppas vi ses snart igen……

Jennie