Att vänskap kan se olika ut det vet vi alla.

Och man kan också bli vän med sådana som man inte alls förväntat sig...I mitt fall har det faktiskt hänt flera gånger.

Jennie och jag har alltid gått i samma skola men aldrig varit vänner eller ens kompisar för det.

Men en dag långt efter vi slutat skolan så blev vi kompisar, och sen var vi bara vänner. Bästa vänner.

Jag tror inte att det finns något som jag inte kan berätta för henne. Vi är varandras totala motsatser och ändå är det som att vi tänker alldeles precis likt.

En konstig känsla och hon är som den systern som jag aldrig fick.

Och jag är så oerhört tacksam över att jag får ha henne i mitt liv.

Nästa gång det hände så var det Sam.Från ingenstans så fanns han bara där, och jag visste att jag inte skulle kunna släppa taget om honom.

Av alla barn och ungdomar vi träffade då under vår allra första resa till Uganda 2008 så var det han, 14 år gammal, som så självklart skulle bli en del av mitt liv och med tiden också komma att bli min vän. 

Det spelar liksom ingen roll att det skiljer oceaner av år på oss, eller att våra världar är så himmelens olika, för det är ändå så självklart.

Det finns liksom inget annat och att jag skulle kunna lära mig saker av honom det trodde jag nog inte till en början och nu är han den som lärt mig mest av alla.

Det finns saker man inte styr över och vänskap är en utav dem...