Eddie, Eddie, Eddie!

För varje resa som vi gör så lär vi oss nya saker, och vi ser nya saker.

Denna gången fick vi veta att byxor är plagget som alla vill ha, både killar och tjejer eftersom det är dyrt att köpa... Bra att veta inför nästa resa.

 

Annars nåt som jag upplevde väldigt annorlunda den här gången var faktiskt inte en sak utan en människa, nämligen Eddie! Han brukar vara tämligen samlad och ganska korrekt i sitt sätt att vara....han skrattar ofta men han är ändå alltid ganska strikt.

 

Den här gången har han varit annorlunda. Fortfarande samlad emellanåt, men mycket mer skämtsam och oerhört rolig! Vi har hört munnen gå på honom i ett, inte alltid så vi har förstått men när han pratat med storkillarna.

Jag och Jennie hade med oss en fotobok till Eddie som en vän till oss hjälpt till att göra.En bok om hans dröm och bilder från alla våra resor och uppbyggnaden av skolan. Han satt länge med boken och jag tror aldrig jag sett honom så glad...Här tittar han tillsammans med Sam och Muteesa...
 
 

Han har inte kunnat titta på oss utan att han har skrattat med hela kroppen.... ni vet när det inte bara sitter på munnen leendet, utan att man ser det på hela människan att den är glad!

En stor man i våra ögon....Vi är stolta över att kunna kalla honom vår vän...
 

Han har ropat våra namn tvärs över hela skolgården, han har sprungit genom halva stan för att vi skulle slippa vänta, han har dansat med barnen och spelat svenska nationalsången på trumpet med brassbandet.

Han har lärt sig att lägga till ett plus efter tiden han sagt att bussen ska hämta oss för att han vet att vi avskyr att vänta...Tex "the bus is coming 10 plus"....då har han ryggen fri så att bussen lika gärna kan komma kl 11 :)

Han har läst på svenska för att sedan skratta så att vi har skrattat så mycket att vi har haft ont i magen.

Jag med Eddie ´s yngsta lilla dotter som sover gott....Eddie med Charlie innan han fann sin rätta famn....:)
 

 

Att få se den här sidan av Eddie har varit helt fantastiskt!

Han bär ett tungt lass på sina axlar och att få se honom glad värmer oss ända långt inne.

Och fastän jag vet att det är en tung vecka för honom också då vi är där, för det är oerhört mycket jobb så vet jag att han tycker att det är värt det, om och om igen...precis som vi tycker.

Eddie med sin lilla flicka....
 

                                                                       Anna


Kommentarer
Postat av: Åse

Så gråter jag .....igen . Vilken härlig man han är Eddie förstår att han blivit en närma vän. Så fick jag en glimt av Charlie så fint, tänk jag tänker på den lilla tösen nästan varje dag och undrar om hon har det bra tillsammans med Charlie. Märklig känsla . Kram

2013-03-08 @ 11:32:22
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com
Postat av: Anna

Gråt inte.... :) Han är en stor man...! Vi jobbar med bilderna så snart hoppas vi att ni alla ska få se den nya famnen... :) Hur dumt det än låter så blev dockorna oerhört viktiga för oss också... Charlie hängde med Nelson ( vår docka) hela veckan innan han som sista docka hittade sin famn vid vattenhålet i Nabweru... Kram!

2013-03-08 @ 11:45:52
Postat av: Malla

Underbart!! :D

2013-03-08 @ 12:02:07
URL: http://www.monstermalla.se
Postat av: Anna

Men Malla! Du ska inte läsa några bloggar denna veckan! :) Men tack för att du gjorde det! Kram :)

2013-03-08 @ 12:06:35
Postat av: Pia

Vilken fantastisk man han är er Eddie ;) Ja att han har kommit att bli en väldigt nära vän, det har jag förstått. Men det var så underbart att få läsa och se att även han kan släppa på oket han bär på. Det är ett stort ansvar han har denne märklige man!!
Kramen <3

2013-03-08 @ 13:04:33
URL: http://www.marlonzacco.blogg.se
Postat av: Anna

Ja, jag hade inte velat axla det han gör...men han är lycklig och då är vi det med :) Han är full av humor! Kram!

2013-03-08 @ 13:19:49
Postat av: Lisbeth

Eddie måste vara överlycklig att han träffade just er. Kortet på Eddie från eran fest utstrålar en sådan stolthet och glädje att man blir alldeles varm i hjärtat.

2013-03-08 @ 16:49:54
Postat av: Anna

Han har nog varit trött på oss många gånger under åren som gått, men säkert också tacksam....det tror jag nog! Han har en speciell min som röjer vad han känner. Kommer den så vet man! Och ja, man blir varm i hjärtat! Massa varm :) kram!

2013-03-08 @ 17:14:42
Postat av: Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Oh vilket härligt glatt inlägg. Han är en stor man Eddie och precis lika värdefull han är för er lika värdefull är ni för honom. Jag blir så glad över att se alla lyckliga bilder och den lycka som strålar. Ha en fin fredag tjejer!

2013-03-08 @ 19:04:35
URL: http://lottizdays.blogg.se
Postat av: Anna

Tack...:) Det är otroligt mycket lycka och glädje kring Bristol trots allt elände :) Dom tänker inte så mycket därnere, för dom vet inget annat...Men Eddie växer som människa efter varje nytt möte med honom . Kram och tack!

2013-03-08 @ 19:49:01
Postat av: Znogge

Tack för tipset med byxor! Jag skickar kläder till mitt fadderbarn och kommer att satsa på det fortsättningsvis!

Bilderna är fantastiska och på något vis blir man så ödmjuk...

Kram

2013-03-08 @ 22:29:38
URL: http://znogge.wordpress.com/
Postat av: Anna

Ja, det är säkert likt! Visst blir man ödmjuk? Kram!

2013-03-08 @ 22:42:49
Postat av: Meam Die

Du skriver så fint! Vilka underbara resor ni gör! Och så roligt att ni fått ännu finare kontakt med Eddie.
Önskar dig en riktigt härlig lördag.

kram kram Malin

2013-03-09 @ 07:33:50
URL: http://meamdie.blogspot.com
Postat av: Anna

Tack så mycket Malin, det var snällt sagt! Och resorna är fantastiska....de är betalningen på allt slit som sker övrig tid. Önskar också dig en bra lördag! Kram :)

2013-03-09 @ 08:03:24
Postat av: Hörni!

Vilken fantastisk människa han verkar vara. :)

2013-03-09 @ 14:27:16
URL: http://horni.blogg.se/
Postat av: Anna

Ja.... Han växer för oss också...kram :)

2013-03-09 @ 15:14:38
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0