Förlåt....
Jag känner själv att när jag skriver så låter jag ganska så negativ....eller rättare sagt när jag läser det jag själv har skrivit så låter jag negativ. Det är jag egentligen inte och det är egentligen inte den bilden jag vill ge av de vi gör och möter nere i Uganda. Så jag förstår inte riktigt varför jag låter sån.
För på plats i Uganda är vi oerhört glada.
Vi möter mycket glädje och allt som vi gör eller säger tas emot med tacksamhet.
Men när man kommer hem så är det precis som att allt det där faller i glömska ett litet tag och jag fokuserar bara på det som är tungt och det som har varit svårt.
Jag vill inte göra det, men jag vill samtidigt inte att jag, eller nån annan ska tro att det inte är en kamp för dem varje dag.Jag vill inte glömma deras ögon och jag vill inte glömma känslan av deras händer och av deras armar kring min hals och det gör jag bevisligen inte när jag tänker eller skriver som jag gör.
Men jag hoppas att jag snart låter lite mer positiv och kan ge er den glädje och den tacksamhet som jag känner över att få vara en del av Bristol Academy....
Men Anna , du skriver från hjärtat och berättar verkligheten, inte skriver du negativ tycker jag , mer sorgset. Och det är inget konstigt med det, ni får uppleva kampen de för i Uganda för sin överlevnad så klart att alla de känslorna väller fram. Du målar inte upp en bild om någon fantasi du skriver om verkligheten och du gör det bra . Kram
Ja, verkligheten är serverad av dig Anna, med dina ord. Och verkligheten är inte alltid, hopp och skutt och lycka. Den andra vågskålen fylls den också, men jag tycker du gör det med en suverän balans!!! Du är absolut inte negativ.
Hade inte känts ärligt om du hade kört den glättiga stilen i alla inläggen, då hade vi inte känt oss lika delaktiga!!
Kramar <3
Åse och Pia....Tack! ❤
Inte är du negativ. Du är realistisk!
Jag upplever inte alls det som att du låter negativ, jag har läst ikapp lite härinne!
Hoppas att du har en fin helg! Kram Jenny
Znogge....ja kanske är jag det. Kram :)
Jenny: Det är ju bra om det inte upplevs så...för det vill jag ju som sagt egentligen inte vara....:) kram!
Negativt? Nja, känsla och på riktigt skulle jag säga. Du vet, för du har upplevt. Bara helt rätt att förmedla den känslan till oss också. En blandning av smärta och hopp helt enkelt. Med ett övervägande hopp :)
♥
Tack, Tack och Tack! ❤
Håller med de andra, du skriver från hjärtat om en verklighet du upplevt på riktigt. Inte negativt, så uppfattar inte jag det.
Då ska jag sluta se det som negativt också..Det är verkligheten, men man önskar att den inte såg ut såhär... TusenTack!
