Lite bilder....

 

Jag är tacksam för det vi får vara med om varje dag. Jag är verkligen det....

Det betyder inte att jag inte är tacksam för det jag har här hemma, eller att jag skulle vilja byta ut det jag har för dom som finns här runt omkring mig är det bästa i världen för just mig.

Grejen är ju bara att det inte är dom som finns här hemma som bloggen handlar om....

Hade den gjort det då hade det stått i den hur otroligt tacksam jag är för att just min familj är min....

 

 

 

Idag blir det lite bilder från ett av de ställena i världen som får mig att känna lycka....

 

 

Jag och Muteesa utanför Sam´s hem....dörren till höger tillhör honom....

 

Jennie och Sam med Felicia i bakgrunden efter vårt besök hemma hos Sam...

Våra egna ungar,Elias och Felicia som var fantastiska under hela veckan.... inte ett gnällande över något! Det är bra gjort....speciellt som man själv ibland bara vill krypa in i en trygg famn då man sett eller känt nåt som är svårt att hantera där och då... Barn är ju dock mer klarsynta och har kanske inte så mycket tankar om hur illa läget faktiskt är...Dom vet inte hur mycket smärta det kan ligga bakom ett leende, och tur är väl det...

Dom här små stunderna kan man leva på länge...

Felicia med Derrick till vänster och Toney till höger....2 av våra favoriter som vi har haft med oss sen 2008, då bara en tvärhand höga.Nu är dom längre än både mig och Jennie och dom är inte längre några barn.

Efter denna smarta idé blev det många springturer på Bristols skolgård....men glada barn ger glada vuxna!

Jennie pratar med lille Jonah....Andrew i blå tröja lyssnar och bakom stolpen tittar Nabbale Halima fram..

Sam och Elias med Nelson..... :)

 

Och till sist en bild som jag tycker väldigt mycket om....

 

Sam och Elias......även dem vänner i världen.

 

                    

                                                                     Anna

 

 

 

 

 

 

Fina och känslosamma bilder, lille Nelson har en historia att berätta för barnen här hemma. Kram och ha en fin dag.

Han har ett gediget jobb framför sig...kram!

Fina bilder. Funderade dock på en sak. Varför rakar barnen håret? Vore intressant att få veta varför, ligger säkert en tanke bakom.

Av hygieniska skäl... Löss och annat. Sen är deras hår inte lätt att hålla ordning på... Det är inget hår som kammas med en vanlig borste bara... Men som sagt, främst hygieniskt :)