Nu kan det kollas TV....
Hur konstigt det än låter eller verkar så köpte vi faktiskt en TV till barnen på Bristol den här gången.
Mitt i läget där de faktiskt inte äter sig mätta varje dag så väljer vi att köpa en sån sak..
Vi har ju en tanke med att aldrig hjälpa till med den vardagliga maten och det är ju för att vi måste kunna försvinna som hjälpare från Bristol från en dag till en annan. Det får inte hänga på oss att dom överlever.
Sen att det skulle vara konstigt för dem att inte vi fanns där det är en sak, men dom skulle överleva utan oss.
Vårt projekt stöttar aldrig till någon mat, men sen har vi som privatpersoner, jag och Jennie tillsammans med våra familjer skickat ner pengar till en specifik måltid, som tex på julafton, både förra året och året innan de.
Sen valde vi också att ha en fest med mat för första gången på den här resan, men det är inte riktigt detsamma tycker vi som det är att bidra med den vardagliga födan....
Iallafall så bestämde vi oss snabbt för att köpa en TV och diskuterade det med Eddie.
Dom hade problem med att en del gärna stack iväg från skolan en stund på kvällen just för att dom ville titta på TV, nu löser vi det problemet genom att sätta en där. Vi skaffade också en boxer så att de ska kunna titta på olika kanaler och också på så sätt kunna använda TVn som en kunskapskälla då det faktiskt går en hel del lärorika program.
Det bestämdes att den skulle sättas upp i P6:s klassrum som sitter ihop med P:7 ornas.
Däremellan finns det en vägg som dom kan plocka ner och då använda som en samlingslokal.
Så det var det bästa alternativet.
Det blev dock lite diskussioner fram och tillbaka hur den skulle förvaras då allt i Uganda är stöldbegärligt och att bära den fram och tillbaka från ett förråd varenda dag skulle antagligen inte sluta väl det heller....
Lotten föll på Sam, som så många gånger förr. Sam är också utbildad svetsare och dessutom mer än hjälpsam. Han tog på sig att lösa ett skåp för tvn och under tiden som gått sedan vi kommit hem har han skickat bilder på arbetet som han utfört. Nu återstår nog bara att få det hela på plats om jag förstått det rätt :)
Bra jobbat Sam och Tack för hjälpen säger vi!
Förstår er tanke om den är fin. Kram
Kram! :)
Ni är klockare än få. Vilket fantastiskt tänk!! Ja det lät ju rätt töntigt av mig, men jag tror du vet vad jag menar ;) Vilket fantastiskt arbete han har gjort!! Ser ju kanon ut :)
Kramen <3
Att tänka är faktiskt det svåraste av allt, just därför att vi aldrig vet om vi tänker rätt.... Att göra är enklare. Ja visst är han duktig? Han kan mycket den där Sam :) kram!
Vilket fint smidesarbete, tänk att de är så duktiga och snillrika! Och vad roligt och bra för dem med teve! Jag kan förstå tanken med att inte ge bistånd till mat.. även om det säkert gör ont i hjärtat ibland. Det är också helt främmande att inte ha mat för dagen, i värsta fall står vi slätt med lite havregrynsgröt innan vi kan handla här...
Det ni får uppleva kommer ni ta med er hela livet, och jag hoppas att era möten där nere blir kvar i deras hjärtan också för resten av deras liv.
Kramar och lycka till med allt!
Tänker på er och beundrar er och era vänner!
Linnea
Man vill ge dem mat varenda dag...men vi vet ju att det skulle vara förödande för dem...
Mötena hoppas vi också ska finnas kvar hos dem,för det kommer dom att göra hos oss...
Tack för att du tänker på oss, det uppskattar vi mycket! Både vi och dom i Uganda!
Kram!
