Ett fortsatt liv för 300 kr.....

Efter vår senaste resa så fick jag förmånen att lära känna ännu en person som jag aldrig tidigare hade träffat. Anna hade träffat honom 2012 och hon berättade för mig vilken varm och vänlig person han var. 

 

Efter att Anna kommit hem 2012,  så kom där ett meddelande på Facebook ifrån honom och jag kände ju givetvis att jag ska svara. Vi pratade inte så många gånger men ändå så kändes det som om jag hade känt honom länge när vi äntligen träffades nu i februari 2013.

 

Under veckan som gick så lärde han mig mycket om Uganda och om folket. Han berättade historier om sig själv som vi både skrattade och grät åt men framför allt så fick jag lära känna honom så som Anna berättat att han var, varm och vänlig.

 

Kontakten och vänskapen har fortsatt sedan vi kommit hem och för några veckor sedan kunde jag mellan raderna på våra meddelanden förstå att inte allt stod rätt till. Jag vet inte hur, men jag bara kände att något var fel och mycket riktigt var det så.

 

Vår vän Muteesa hade fått typhoid fever.  Typhoid fever får man från bakterier som finns i vatten och på grund av dåliga hygien förhållanden så sprids bakterien lätt och den kan även komma från insekter. Jag förstod på Muteesa att han var rädd och det med all rätt då utgången är osäker utan behandling. 

 

Vi blev givetvis väldigt bekymrade och oroade över hans situation och jag frågade honom vilken behandling som krävs för att få kontroll på sjukdomen. Svaret jag fick var att om han hade haft 125 000 Ugandiska shilling så hade han kunnat gå till kliniken och starta behandlingen dagen efter. I meningen efter så skrev han att han givetvis inte hade dom pengarna och att han skulle fortsätta hoppas att läkarna hade fel så att det skulle försvinna av sig själv.....

 

Som ni förstår var beslutet lätt att fatta. Dagarna efter åt så skickades det ner 300 kr till Muteesa och lyckan han beskrev över att få hjälp fick mina ögon att tåras. För 300 kr så kunde hans liv räddas och för oss som familj är det en latmanskväll med pizza och godis! Dåligt samvete får jag inte för det liv vi lever här men att kunna hjälpa till med behandlig av typhoid fever känns väldigt bra.

 

I dag fick jag ett meddelande från Muteesa att han på tisdag skall ta sin 12:e och sista spruta. Han är tacksam för livet, men samtidigt känner han fortfarande en oro att den kan komma tillbaka.

 

Hoppas ni alla får en fortsatt skön söndag och morsdag, själv ska jag till min mamma och glädjas över livet och det vackra vi har runt omkring oss.

 

 

                                                                      Jennie

 

 

 

 

Åh hoppas att allt blir bra, tänk att 300:- som för många är pengar vi sätter sprätt på till sånt vi vill unna oss, kanske kan rädda liv. Kram

Precis som ni har fått oss att förstå, varje slant är viktig!! Och här visar det sig verkligen att det är våra "myspengar" som kan gå till något så viktigt som livet!!
Kramar

Åse, tack för dina ord. Muteesa har en framtid, det är jag helt övertygad om. Det är en skön känsla som infinner sig av att kunna hjälpa, det vet vi ju båda....
Tack och kram!

Pia, du är en av våra stora energigivare och nog ska vi fortsätta att mysa men kanske samtidigt kunna hjälpa dom som är i behov av hjälp.

Tack och kramar tillbaka!