Personligt.

Jag har några gånger fått frågan hur det kommer sig att just jag hamnade i det här med Uganda och varför just jag vill hjälpa andra människor. Det vet jag inte egentligen....men för mig har livet aldrig varit annorlunda än vad det är nu, det har alltid varit såhär.

 

 

Jag föddes in i en familj som lillasyster till 2 bröder. Den ena alldeles vanlig men den andre med Downs syndrom.Min mamma har gjort ett hästjobb med oss ungar och hon har alltid sett oss for dom som vi är med eller utan handikapp. Men självklart har Mikael alltid varit speciell och han har tagit tid, men på ett alldeles självklart sätt.Vi har aldrig varit tvungna att ta hand om honom eller vara med honom, men jag ville det.

 

 

 

Vad jag försöker säga är att jag har alltid slängt en blick över axeln för att se att han är med, man har alltid kollat av att han fått mat först,att han inte fryser eller nåt annat.

Min farbror berättade en historia för mig från då vi var barn och vi var hos dem och vi gungade. Helt plötsligt hade jag stannat farten på min gunga och hoppat av och han frågade varför jag gjorde de... jag hade ju precis fått fart?

Svaret hade varit:Mikaels gunga håller på att stanna!

Så det har alltid varit såhär, jag vet inget annat.

 

 

Anledningen till att jag skriver om det här är att han fyller år idag,och jag känner mig lite sentimental över det.

40 år, och vi trodde aldrig att vi skulle få kvar honom så länge och att han skulle få vara så frisk som han ändå varit sedan han hjärtopererades 8 år gammal med en utgång som var allt annat än säker.

Mamma fick säga hejdå till honom innan han somnade in i narkosen med orden ringande i huvudet att det inte är säkert att han vaknar igen...

 

 

Men han gjorde det och sen har han lärt oss massvis! Det har, och är, en ren och skär ära att få ha honom i livet hos sig och även om vi numer sen 18 år tillbaka inte bor under samma tak så är vi ändå varandras bästa vänner.

 

Han lägger huvudet på sne och säger " Du är min bästa syrran jag har!"

Tacka för det....jag är också den enda :)

Kommentarer såsom: Har du gått ner i vikt? Vad snygg du är! Du är bäst! och ,Det fixar Anna!

Får såklart egot att växa och efter en timme i Mikaels närvaro känner man sig som en drottning!

Hur bra som helst!

 

Så...det här med att se andra eller hjälpa andra är en vardag, om dom sen är gamla, utvecklingstörda eller fattiga i Afrika, det spelar ingen roll, vi är alla människor, och vi kan alla lära av varandra.

 

 

 

                                                                    Anna

Åh Anna vad fint du skriver, så mycket kärlek. Vi är alla olika men lika mycket värda. Jag har under många år arbetat som personligassistent till "ungar" med Down Syndrom. Härliga år som gav så mycket, både lärdom och kärlek. Grattis till din bror på hans stora dag. Kram

Du skriver så fint Anna!

Anna... du är kärlek <3 Såå fint du skriver!!!
Grattis i efterskott till din bror ;)
Kramar <3

Åse...Dom är så fulla av kärlek! Han tackar! Kram och Tack från mig med :)

Tack Amanda, det var snällt sagt! :)

Vi tackar Pia, både jag och min bror!:)

Åh Grattis till Mikael ! Ja Anna de lär oss mycket, ren kärlek inga fördomar alla är lika värda ! Det är kärlek det ! Härligt att höra av dig att Mikael har präglat ditt liv på ett positivt sätt. Jag blir varm i hela hjärtat !

Ja Eva, det gör dom verkligen! Han har präglat mitt liv på absolut bästa sätt, hur skulle jag vart utan honom? Jag har honom att tacka för mycket.... Kram!

Grattis i efterskott till fina brorsan, säger vi också! Jag arbetade på Akademiska sjukhuset i Uppsala en gång i tiden och just sådana där hjärtoperationer hade vi på min avdelning! Dessa underbara, speciella barn som gav så mycket, jag minns dem allihopa! De varmaste kramarna och de goaste leendena...
Och du Anna, du är en fantastisk syster och en fantastisk medmänniska! Kram från Melodys matte!

Melody: Dom där människorna är speciella! Tack för grattiset till Mikael och tack för dina ord om mig....kram!

Grattis Mikael!
Och vad fin du är Anna! :)

Ting:Tack säger vi.....! :) kramar!

Vad fint du skriver, jag förstår att din bror har betytt mycket för den du är idag. Grattis i efterskott till honom! Kram

Hörni: Tack! Ja....det har han :) Tack för grattiset! Kram!

fint! Tack för att du delade med dig av detta. Det berör verkligen.
Kram Anna

Tack själv....och kram tillbaka :) Anna