Vi räcker inte till....

 

När man lever med något så nära inpå sig som vi ändå gör med Bristol, inte geografiskt, men nära hjärtat så är det svårt att koppla bort det. Har man haft ett litet barns armar om sin hals utan att det barnet velat släppa taget då åker man inte bara hem utan att känna något....Eller vet man att det man säger till en ungdom kan vara det som får dem att tro på livet igen då låter man inte bli att prata med dem....

 

 

Den enda vi samarbetar med på riktigt därnere är Eddie. Ser man vad han gör så är valet lätt att slita på ganska hårt här hemma också. För han sliter illa. Arbetet han måste utföra och ansvaret han har det tar på honom och fastän vi är lika gamla så är jag ganska säker på att han kommer att kännas äldre än vad vi gör inom en ganska snar framtid, för livet i Uganda sliter på alla som lever där.

 

 

Jag kan förstå att folk i vår närhet tröttnar på att höra på vad vi har att säga....men jag är trött på dem ibland också. Jag fullständigt avskyr när folk tror att bara för att man har en dålig dag och känner sig lite nere så är det Uganda-arbetet som påverkar en negativt. Jag kan säga att jag trots alla de känslorna som drar och sliter i mig så har jag aldrig förr känt mig så säker på någonting som jag gör med det som vi gör på Bristol Academy.

Vi följer magkänslan och vi kan bara hoppas att den leder oss rätt.

 

 

Vi kommer att fortsätta att berätta om det vi är med om och vi kommer också ibland att be om hjälp, för det är vårt största bekymmer....vi räcker inte till. Men våra hjärtan är fulla och då måste våra munnar ta vid och göra vad de kan för att vi ska kunna ge barnen det som de förtjänar... ett enklare och gladare liv där dom vet att iallafall någon älskar dem precis för den som dom är.

 

    

 

                                                                             Anna

 

Nu är vi också på nästa sista dagen för insamlingen av pengar till nya instrument till barnen på Bristol....

Vänta inte längre utan ta chansen att hjälp till...Varje krona är viktig.

 

                                                  8388-1, 4 140 970-7

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag förstår att ni kämpar på, man överger ju inte hjälpbehövande människor som man lärt känna så nära som ni har gjort. Ni ska vara stolta, ni gör något otroligt vettigt, viktigt och bra med era liv.

Har ju inte berättat att vi också har anknytning till Afrika. Inte Uganda, men Botswana, vår sons flickvän är därifrån och bor där ännu, men har varit här ett par långa perioder (han har varit där också) och planen är att hon ska flytta hit så småningom. Det har varit otroligt spännande och roligt att lära känna henne och höra henne berätta om sitt land. Så många fördomar (alla har fördomar) jag har fått krossade..

Botswana är inte så fattigt som många andra afrikanska länder och hennes familj har det bra, men ändå är det en väldig skillnad mot hur vi har det här i Sverige.

Kram

Åh den sista bilden går rakt in i mammahjärtat ♥

Hej Anna!
Vilken ny fin layout på bloggen!
Skickar en energikram från ett soligt Skåne!
Jag förstår att ert engagemang ger er en massa energi och mening i livet också! Hellre slita för en god saks skull än bara glida igenom vardagen utan engagemang, empati eller omsorg om andra. Eddie verka vara en stark och tålmodig man med stort hjärta.
Trevlig helg!
Kram Anna

Tack för titt-in hos mig Anna!
Vill gärna gratulera dig till Gun:s absolut suveräna design av din blogg. Den är slagkräftig om man säger så - både bloggen och designen.
Du gör ett fantastiskt jobb, men jag är inte så insatt än. Det är ju långhelg nästa vecka - så jag ska göra ett försök att lära mig mera (= sträckläsa din blogg) om er verksamhet.

Ni gör ett fantastiskt jobb.
Förstår att varje krona är guld värd.
Kram!