Barnen blev någon

Tänk att jag på allvar trodde (Jennie trodde också det och det känns ju skönt!) att vi skulle kunna vara med och bygga upp en ny skola för barnen på Bristol och sen dra oss undan och känna oss nöjda....

Vi var på det klara att det var så det skulle vara... Men hur kunde vi för en sekund tro att vi skulle kunna glömma barnen och ungdomarna sådär? Människorna där är inte bara vilka som helst längre utan dom betyder något, och då lämnar man inte.

Vi hjälper dem absolut, men dom har också hjälpt oss...

 

Våra familjebarn är barn vars ansikten sätter sig lite lättare för dom hanterar vi så ofta...

 

Ssake Male....

Salimu Waiswa

Kironde Nelson..

Andrew Mwebaza

Ben Kanoonya

Jalia Namatovu

Mulungana Swalick

Batte Marwin

och Kalifan Wasswa!

 

Anna

 

 

 

Vilka fina bilder på barnen och vad glad jag blir när jag ser mitt fadderbarn Kironde Nelson!
Jennie och Anna, jag skulle vilja bidra med 1.200 KR, till Julmat för barnen på Bristol, som inte kan eller åker iväg till sina familjer (om inte jag läste fel så nämnde ni ca 40 barn?) vill så gärna att dem får också uppleva en någorlunda fin Jul med något gott att äta och glömma den hårda vardagen… ! Sätter in pengarna på slutet av den här månaden. Hälsa dem så mycket från mig alla och skickar en varm kram till dessa underbara ungar!!! Tess

Hej!
Ibland tar livet verkligen andra svängar än vad man kunnat ana- fantastiskt! Att varje barn är unikt är lätt att säga men det krävs mer än ord för att skriva under på det, att verkligen mena det innebär för mig det ni gör. Att barnen får synas som de individer de är, inte bara en i mängden.
Önskar er en fin tisdag kväll och heja Sverige i fotbollen ikväll!!
Kram Anna