Det känns konstigt...
Det är än idag en oerhört konstig känsla att se sig själv med barn som inte är mina men som ändå fångat mitt hjärta så totalt. Eller att verkligen känna en samhörighet med människor som är så olik en själv, fastän olikheten bara sitter på utsidan vet jag numer, vi är lika inuti....
Jag slås av en enorm tacksamhet när jag på riktigt tänker på vad vi får vara med om i våra liv jag och Jennie....
Eddie och hans fru Anne.... Ovärderliga vänner numera...
Eddie och jag! Ingen kan slänga käft som Eddie.... Hur kul som helst :)
En skoluniform som hamnat på sniskan efter bus kan man behöva lite hjälp att ordna till....
För att sen kunna busa lite till!
Dom här stunderna är dom bästa...Att få ge dem en stund i lugn och ro och att bara få vara nära...
Och så Sam och jag i en vitkålsodling!....Sam är Sam och det finns inget mer att säga om honom.
Bäst är han helt enkelt, och väldigt rolig!
Er önskar jag en fin lördag!
Anna
Kommentarer
Postat av: Åse
en fantastisk resa som ni får vara med om, en resa där ni gör så stor skillnad för barnen på Bristol. Vänskap ett vackert ord och så mycket vackrare i verkligheten. Kram och ha en fin kväll.
Svar:
Jennie och Anna
Trackback
