Allt vi får skänkt till oss försöker vi få med ner till barnen. Det är svårt för att vi alltid är så begränsade med plats.

Drömmen är såklart att kunna fylla en container och skeppa ner till dem, men det där vet vi kommer stanna vid just en dröm, dels för att det kostar hutlöst med pengar att skicka det men sen är Uganda oerhört korrupt så antagligen hade man fått betala för att få loss containern i Uganda också, alternativt så hade den öppnats av dom som tog emot den.... Fast tänk ändå vilken grej!

Nu senast så skänkte Jennies kompis Karin ett par ursöta skinnskor som jag bara var tvungen att ta med mig.... Vi hade kanske valt att sätta dom på en flicka men det är inte viktigt i Uganda så det blev ett par pojkskor....

 

Och för all del.... kollar man in övrig matchning på kläder så spelar valet av skor ingen större roll och söt är han ändå den här lille killen! Under 2 veckors tid tittade han på mig med precis samma blick som på sista bilden!Superskeptisk och inte det minsta imponerad av min hudfärg eller av mig! :)

 

                                                                     

                                                                                     Anna