Det är inte min mening att grusa någons julkänsla, men vet ni?

Det gör rejält ont att veta att mellan 30 och 40 barn kommer att vara på Bristol över julen.

30-40 barn som inte har någon som bryr sig om dom kommer hem eller inte.

Här brottas vi mellan julklappsvalen Iphone/Ipad till en 9 åring, New York eller Los Angeles som nästa resmål, eller vilken färg vardagsrummet ska accesoarinredas i.

Ursäkta mig nu...men jag kräks nästan. På riktigt. Kanske för att jag vet att jag är precis likadan.

Ingen behöver säga att vi lever här och att dom är vana vid allt det...för jag vet det.

Men det får mig fortfarande att må illa.

Vem i hela friden har rätt att sätta barn till världen om man ändå inte tar hand om dem sen?

Nog ska man väl iallafall kunna klara av att ta hem sitt barn över julen?

Jag blir så ledsen och jag blir så upprörd när man väljer att behandla dom som borde vara det värdefullaste dom har, som ingenting.....

Jag hör själv hur hård jag låter och jag vet egentligen att problemet är större än så. Jag vet också att våra barn har haft en fantastisk tur som ändå har någonstans att stanna.

Många av dem vill inte ens åka hem....Sam berättade att oron är stor bland många av dem att dom inte ska få komma tillbaka om dom måste åka.... Att föräldrarna eller dom ansvariga för barnet bestämmer sig för att barnet inte längre behöver gå i skolan för att dom inte har råd med transporten tillbaka när terminen börjar igen.

Det är inte rättvist någonstans och jag menar det verkligen.

Vi vältrar oss i allt och vi gör inte mycket för andra egentligen....

1 julklapp mindre till nån därhemma, kan rädda livet på nån annan i världen eller så kan det iallafall göra skillnad.

Tänk på det och skänk en liten hjälp någonstans...det spelar ingen roll vart, men gör det bara.

Vi är inte dom enda i den här världen.

 

 

Bilderna är från förra julen då vi skickade med en julgran till dem tillsammans med julklapparna.

En uppskattad gran kan jag säga!

 

 

Anna