Alla var där!

Varje gång man åker tillbaka till Uganda och till barnen på skolan så är det en enorm lyckokänsla.
Men det finns också alltid ett litet uns av oro att nån inte längre ska finnas där som man tycker om...
Man vill bara se det lilla ansiktet på människan och sen så känner man sig lugn.
 
Den här gången så fanns alla där som jag hoppats att få träffa, och som jag visste att Jennie hoppats på skulle vara där och det kändes så himla bra! Alla barn är självklart viktiga för oss, men en del sticker ut lite,lite mer.
Som de här barnen blandannat...
 
Winnie....
Derrick...
Kalema....
Wendy...
Sharon...
och Vanesa...
 
                                                                                      Anna

Kommentarer
Postat av: Pia

Det bara måste bli så att några sätter djupare spår. Så är det ju bland ens vänner också! Härliga bilder
på lyckligt lottade barn!!!
Kramen

Svar: Fastän man försöker att inte göra skillnad så nog finns det extra hjärtebarn.... Det är bara att erkänna det! Kram
Jennie och Anna

2013-10-24 @ 11:14:30
URL: http://marlonzacco.blogg.se
Postat av: Lisbeth

Välkommen hem, fast du har kanske inte hunnit landa känslomässigt än. Det skall bli så kul att läsa om din resa. Fina kort på fina barn, x-tra kul att se Vanesa så söt och glad.

Kram Lisbeth

Svar: Tack Lisbeth! Känslomässigt har jag nog ett bra tag kvar, men jag tar en dag i taget... Vanesa är så jättefin och alldeles glad alltid! Kram Anna
Jennie och Anna

2013-10-24 @ 19:54:23
Postat av: Helena

Välkommen hem igen! Vad skönt att ha en familj och komma tillbaka till. Jag kan tänka mig att det måste vara mycket svårt att lämna de upplevelser och människor som du har mött i Uganda. De rör djupt i hjärtat.
Kramar

Svar: Tack! :) Det är skönt att ha dem här! Att lämna dem därnere är oerhört tufft...Man vill så mycket ,men är så liten i det stora hela... Kramar! A
Jennie och Anna

2013-10-24 @ 22:07:45
URL: http://helenassota.se
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0