Det spelar ingen roll vad nån säger...
Imorgon har jag varit hemma en vecka....! Tiden går så rasande fort och jag har svårt att hänga med. Jag räknade dagarna innan jag skulle åka och det kändes som att tiden stod stilla.
I Uganda flög sedan tiden och 2 veckor gick utan att jag hann att tänka och helt plötsligt så var jag bara hemma igen...Livet blir som vanligt och det är nästan svårt att förstå att jag ens varit där.... Jag saknar dem så det skär i hjärtat, därför att för varje gång som jag åker ifrån dem så har jag lärt känna dem lite mer och jag vet vad jag lämnar dem kvar i.
Dom vet inget annat! Dom är vana vid det!
Dom orden är en klen tröst för mig för det handlar precis lika mycket om vad det är som händer inuti mig då jag,
i mina ögon sett, sviker dem. Det hjälper inte vad någon säger för det är så jag känner....
Jag vet att vi gör mer än vad många andra gör för världens barn, men ändå är det inte tillräckligt, för jag vet vad jag vet och jag kan inte ens förklara den känslan av otillräcklighet som gnager i mig just nu...
Anna
Vad du än känner så är ni helt fantastiska!!!! Förstår att det måste vara tungt att alltid känna att man kan göra lite till å lite till. Men vänd på det och se vilken enorm skillnad ni har gjort för dessa barn.
Kramen
Den där känslan att inte räcka till, men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur hade det varit utan er, den hjälp ni ger inte bara i pengar, kläder osv utan även i en utsträckt hand en famn att landa i någon som bryr sig. Era varma hjärtan, det är fint och ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon och det är precis det ni gör.
Kan bara hålla med Pia och Åse! Det ni gör är oerhört stort!
Jag förstår att frustrationen blir stor ibland, men tillåt dig att känna att det du gör är det du kan göra och det är inte lite...
Kram M.E
Bilderna förmedlar ju hur stort det är det ni gör. Det du gjort för dessa barn under de veckor du varit där. Det är fantastiskt!
Kram Anna
