En dag hos Eddie´s mamma!
Den här resan har varit väldigt annorlunda i jämförelse med de andra.
Varje resa i sig är såklart unik och alldeles speciell och fantastisk men att resa ensam är annorlunda.
Jag har insett att jag tycker om att vara med mig själv också och det i sig är ju stort.
Sen har jag fått se en del av Uganda, och det har jag drömt om länge. Inte så att vi reste runt i övriga landet så sett men jag har fått se andra delar av Kampala och träffat andra människor.
Jag vet att Jennie berättat det men en dag var vi iväg för att träffa Eddies mamma, och det tyckte jag var väldigt väldigt roligt. Det kändes som en ära på nåt vis...
Vi skulle ge oss iväg på förmiddagen med den bilen som var lånad för att transportera mig i under mina 2 veckor där. Bilen som fick namnet Malariabilen av Sam efter ett par dagar eftersom den var så totalt värdelös och skruttig...!
Lite trixande under huven dagen till ära, precis som alla andra dagar så trodde dom att den skulle hålla den biten vi hade att köra till Eddies mamma.
Vägarna i Uganda är allt annat än bra och det tar tid att köra....!
Då vi kört 1 timme och bilen stannat åtskilliga gånger för diverse problem så bestämde sig mina Ugandiska vänner att vi skulle vända och byta bil för den kommer inte att hålla....
Ja men visst.... varför inte?
Och konstigt nog så kände jag mig helt lugn med det och inte ens lite irriterad... :)
Jag tror det var typ 3 mil dit och vi var i bilen ca 4 timmar... Men jag äskar att åka bil med en skock Ugandier.
Dom pratar så det smattrar och så skrattar dom så det står härliga till! Jag kan luta mig tillbaka och bara följa det som sveper förbi utanför fönstret.
Sen somnar jag lätt då jag åker bil också trots de dåliga vägarna...Så dom 4 timmarna kändes som ingenting alls.
Fram kom vi till slut iallafall och jag fick träffa Eddies jättefina mamma! Jag fick se hennes hus som inte var så fint.... Vi var ute på en lång promenad runt huset där mitt fantastiska sällskap i form av Eddie,Sam ,Muteesa och en kille som heter Faisal berättade och visade mig massa växter,och vad man kunde göra med dem.
Olika bönor,banansorter,cassava,kaffebuskar ja, jag minns inte allt! Superintressant att få lära sig lite nytt!
Eddie högg cassava med en machete och det är så roligt att få ta del av en annorlunda Eddie, den otroligt glada och jätteroliga Eddie som skrattar så det dånar och som får mig att känna mig så hjärtligt glad och så trygg.
Efter vår promenad så skulle besöket avslutas med en middag...
Det här med att äta deras mat har varit en svår bit för oss. Vi är rädda att det inte är rent nog för våra magar. Men... jag för min del känner numer att jag hellre tar en dålig mage än att nekar att äta det som dom vill bjuda oss på. Det känns oerhört ofint att inte deras mat skulle duga till mig när det är den maten som dom äter varje dag!
Sagt och gjort... en rejäl tallrik Posho and Beans landade i min mage utan några som helst problem där hos Eddies mamma.
Sam vet hur jobbigt jag tycker det är med just maten så han var imponerad då han inte trodde att jag skulle äta :)
Flera timmar senare begav vi oss tillbaka hemåt igen med lite olika stopp på vägen som jag tänkte berätta om en annan dag.
Gott somnade jag iallafall när vi kom hem till hotellet igen och jag tror minsann att jag somnade med ett leende på mina läppar, som så ofta i Uganda...
Anna
vilken härlig och spännande dag, fina vänner att känna sig trygg med. Kram och ha en fin kväll
Det är väl så här man vill uppleva ett land så långt ifrån oss.CH
Och vilken tur dom har också, som har dig och Jennie i sitt liv.
