Efter några veckor hemma som sjukskriven så börjar jag nu känna mig rättså uttråkad och nästan på gränsen till deprimerad...... Jag har ju så mycket att göra men jag är ju så begränsad med mitt knä och av mitt korsband som gått av. Hur det än är så ändrades det för en timme i dag. I morse fick jag ett meddelande på Viber från Anna som frågade om jag kunde ta ett Skype samtal med henne och Eddie idag.

 

Jag satt bänkad framför datorn och vid lunchtid så ringde dom. Jösses va glad jag blev när jag såg och hörde Anna och Eddie.  Anna såg så lycklig ut och Eddie log sitt bredaste leende. Vi gick i genom listan som Eddie och Anna hade skrivit på saker som behövdes köpas till skolan och vad som behövdes förbättras på skolan. Vi gjorde några matematiska uträkningar och insåg att "våra" pengar som Anna hade med sig skulle räka till en hel del av det som stod på listan.

 

Därefter så kom barnen fram en och en men till slut så stod dom samlade hur många som helst framför kameran och alla var så otroligt glada. Det blev lite vinkningar och jag fick pratat med några som ligger mig varmt om hjärtat. Jag fick också höra när dom sjöng sin nationalsång för mig och det kändes så otroligt fint och skönt så jag kom på mig själv sitta med ett stort leende på läpparna.

 

Helt plötsligt tog airtimen slut och allt bröts. Det viktigaste fick vi ändå sagt till varandra och vi fick gått igenom det som behövdes. Jag tror och hoppas på något mer samtal ifrån dom innan Anna är på väg hem igen.

 

Vad vad då det fantastiska som hände på skolan i går?

 

När jag och Anna var nere i februari hade vi pengar med oss från ett företag i Veddige, Sunteam. Dessa pengar lämnade vi till Eddie för att förverkliga en dröm som skulle spara tid för barnen och underlätta vardagen.

 

I går så kom bilderna som visade att nu efter många turer med myndigheterna är arbetet klart. Vi har VATTEN på skolan!!! Kunde knappt tro att det var sant. Det känns som en stor milstolpe i vårt arbete med skolan.