Söndag, en dag som hos hos nog kommer att innebär innedag känns det som när jag tittar ut.Regnet vräker ner och det blåser en del. En perfekt dag att röja av lite inför veckan som kommer. På tisdag ska jag försöka börja jobba så jag hoppas att knät kommer att hålla för detta och att allt kommer att gå bra.

 

Motsatsen till vad vi har i dag, en liten tråkig grå dag, så var det en ljus och varm glädjens dag på skolan i går. Efter några dagar av planering och inhandling så fick barnen sin efterlängtade fest igår. Festen är något som vi har gjort för barnen de senaste gångerna vi varit där. Vi har alltid försökt samla in pengar till festen lite vid sidan om den övriga insamlingen och i år så kunde festen hållas tack vare hjälp på nära håll. Av olika anledningar har vi inte hjälpt till så mycket med mat under året, så fokus på festen är att det skall vara mat, med inslag av kött och grönsaker. Musiken är också viktigt så det hyrs in stora högtalare och en musikanläggning. Med andra ord så finns förutsättningarna till ett riktigt hejdundrande party!!

 

Jag hade lite på känn att Anna skulle höra av sig via Skype så att jag kunde få en känsla av hur dom hade det. Efter några försök så kom vi i kontakt med varandra. Hon gick runt så att jag kunde se när dom förberedde maten, jag hörde den glädjefulla musiken fylla skolgården och jag fick se alla glada barn som hoppade runt i lycka. Några ord med Eddie fick jag också även om uppkopplingen var dålig och det bröts några gånger. Anna berättade att allt var precis så som jag upplevde det. 

 

Det är svårt att förklara med några ord. Maten börjar förberedas tidigt på morgonen. Alla hjälps åt och under dagen som går så byggs stämningen upp och framåt kvällen när det är dags att äta och när musiken spelas om än lite högre och alla dansar så är det som om man vill att tiden ska stå stilla. Jag tror aldrig jag har upplevt eller får uppleva ett tillfälle som under festkvällen när man kan vara så lycklig så att tårarna rinner och samtidigt känna en sådan sorg att inte kunna få ge dom detta oftare...... Jag vet att barnen lever på dessa tillfällen en lång tid framöver för det förklarde Eddies fru Anne när vi var där i februari.

 

Även om kontakten med Anna och dom andra var bristfällig i går så vet jag att att dom hade en otroligt härlig dag och kväll som dom med all säkerhet även denna gång kommer att bära med sig lång tid framöver. 

 

Ett litet bevis på detta kom precis när jag skulle gå och lägga mig. Det var ett meddelande från Eddie där han skrev att han nu var hemma och att han lämnat av Anna på hotellet. Han tackade så mycket för vad vi gjort för barnen. Han kommer aldrig att glömma vad vi gör och han önskade att få se mig där nästa gång. Jag måste säga att det känns otroligt skönt att veta att man är saknad och att vi tillsammans gör skillnad för barnen och för Eddie i hans dröm.........

 

 

Maten börjar bli färdig efter timmar av förberedelser. Läsk hör verkligen inte till vanligheterna för barnen men givetvis så innehåller en lyckad fest även god dricka!

 

 

 

 

I dag vaknar dom upp till sista dagen innan Anna ska bege sig hemåt. Eddie berättade att det kommer bli en del att göra idag då allt som inhandlats till skolan och barnen under tiden Anna varit där nu skall köras ut till skolan från hotellet. Det är en dag med blandade känslor. En del av en själv längtar otroligt mycket hem medans en stor del bara vill vara kvar. Man vet vad man lämnar och även om våra tankar och vår förhoppning alltid är att vi skall tillbaka så vet vi också att allt kan ändras på en sekund och vi tar inget för givet.

 

Jag hoppas att Anna kan känna sig nöjd med vad hon upplevt och vad hon har fått vara med om under de två veckorna hon varit iväg och att hon kan känna sig redo att komma hem igen. Jag måste nog erkänna att jag saknar henne något otroligt och kan knappt vänta på att få höra alla berättelser och se alla kort och videofilmer hon har med sig hem. I kväll lyfter planet mot sverige och vid middagstid i morgon landar hon på landvetters flygplats.

 

Nästa gång är det nog Annas ord ni får läsa om här i bloggen. Jag hoppas att ni har kännt att ni har kunnat följa Anna under hennes tid i Uganda via mina ord och jag får säga att det har varit otroligt roligt att jag har tagit tillfället att skriva här.

 

Ha en skön söndag, kram Jennie