Heja Vessigebro!!
Det har varit tyst från Anna med vänner sedan i söndags...... Allt är säkert helt under kontroll. Det kan vara svårt med nätet om det regnar mycket, om strömmen försvinner är det svårt att ladda telefoner mm. Jag känner mig inte alls orolig över det mer än att jag är otroligt nyfiken på vad dom hittar på.
Jag tänkte berätta om vilka fantastiska barn jag och Anna mötte för två veckor sedan. Tidigare i höstas blev vi kontaktade av en tjej som heter Sofi. Sofis moster Pia är en av våra familjevänner och Sofis lillasysters klass skänkte oss en del av sin klasskassa när dom slutade 9 an. Hon var inte helt obekant för oss även om vi aldrig träffats. Sofi är med och driver barnverksamheten i Vessigebros kyrkas regi.
I Tvååker fungerar ingen verksamhet med barn och kyrka. Det är tråkigt när man ser hur fantastiskt dom i Vessigebro har valt att lösa sin verksamhet. Kyrkan är ju oftast ett samhälles största samlingspunkt men ändå så dåligt utnyttjad. Kanske där kommer en handfull människor till gudstjänsterna på söndagar och det är allt kyrkan används till. Ja lite bröllop, konfirmationer och begravningar också men det är ju inte fullbokat i alla fall......
Vi blev så härlig överaskade när Sofi förklarade för oss innan besöket att det är i kyrkan som dom har sin verksamhet och att den är ombyggd just för detta. När vi kom dit så blev nog både Anna och jag lite "tagna". Dom hade gjort om kyrkan, men det var så respektfullt mot det som redan fanns. Man gick in i kyrkan från sidan och där fanns ett stort glasparti som skärmade av den främre delen av kyrkan, med altaret. Från mitten ingången och bakåt i kyrkan var det byggt en övervåning. I den bakre delen av kyrkan fanns det rum för deras verksamhet, där var ett kök och ett rum med bord och stolar. På övervåningen ( som jag kunde ta mig upp till med hjälp av en hiss som var installerad) fanns där musik och samlingsrum. Kyrkans tak var som det var och i rummen på övervåningen så var det välvda blåa trätaket kvar. Ja det var en upplevelse vill jag lova och önskar att fler tog efter Vessigebros församling när det gäller att ta vara på barnen samt att använda kyrkan till mer än gudstjänster.
Nu var vi ju där för att träffa massa härliga barn och visa dom bilder från Uganda och från vår skola. Som vanligt är ju barn helt orädda och nyfikna och frågorna började hagla så fort vi steg in kyrkan. Allt ifrån varför jag var på kryckor, varför vi hade samma jacka, vilken färg vi hade på bilen, varför vi var där osv...... Det är ju hur roligt som helst att vara bland barn. Åldern på denna gruppen var barn som var mellan 6-9 år, om jag inte minns helt tokigt. Glada och frågvisa var dom när vi tittade på alla kort vi hade med oss och dom frågade så kloka frågor som ingen vuxen vågar fast alla egentligen undrar.
Efter vi hade tittat färdig på korten och myrorna i byxorna på barnen gjorde att dom inte orkade sitta still så kom där fram en liten tjej och i handen hade hon en 20 kr sedel. Hon ville att Anna skulle ta med den till skolan och köpa medecin till barnen. Det känns i hjärtat när barn tänker på detta sättet, barn som hjälper barn.
Vi tackade för oss och barnen fortsatte med lite lek och pyssel. Vi körde hemåt och kände att vi kunde vara mycket nöjda med dagen.
Hoppas jag hör något från Anna snart så ni också kan få veta vad dom hittar på!
Då vi inte kunde ta kort på barnen så kanske ni vill se hur det vackra kyrktaket kommer fram i varje rum på övervåningen......
Jennie
Kommentarer
Svar:
Ja vilken kyrka! Man önskar att fler tog efter, hatten av för att dom tagit ett sådant bra beslut..... Med risk att upprepa sig så hade vi aldrig varit där vi är nu utan alla fantastiska människor vi möter på vår väg!
Ha det så gott, kram Jennie
Jennie och Anna
Svar:
Pia du får gärna vara tjatig, det händer ju riktigt bra saker då ;) Kyrkan i Vessige är bara den väl värt ett besök, sedan är det ju en riktigt fin plats att komma till ändå.....
Tack för att du finns, kram Jennie
Jennie och Anna
Svar:
Tack själv :) Det var så roligt att träffa dig och barnen. Riktigt rolig att barnen känner sig taggade inför insamlingen. Det blir ju lite mer verkligt när man ser kort och när man får höra hur barnen på skolan i Uganda har det. Vi hade inte kommit så långt om vi inte hade fantastiska människor runt oss, kram!
Jennie och Anna
Svar:
Ja jag får säga att jag tycker det är bland det bästa jag upplevt på länge angående kyrkan...... Det måste ju vara precis som du säger bra ur ekonomiskt synvinkel också. Allt är ju väl med Anna och idag så lyfter hon hemåt. Jag tycker det ska bli skönt att få se henne igen.Tack snälla för din ord, kram Jennie
Jennie och Anna
Trackback