Jag har åkt nu och jag befinner mig just nu på planet till Amsterdam. Därifrån ska jag vidare för att mellanlanda i Ruwanda och sedan vidare till mitt mål Entebbe i Uganda där jag vet att Eddie ,Sam och Muteesa kommer att hämta mig för att sedan åka vidare mot Kampala.

Jag lovar inte att blogga under resan den här gången som vi lovade förra gången för jag vet inte om det kommer att gå den här gången heller, men självklart så hoppas jag på det.

I annat fall så kommer det att komma information från Jennie så snart jag har pratat med henne, men som sagt, jag hoppas att den ska kunna komma direkt ifrån mig, iallafall nångång!

Det har svidit rejält i hjärtat de senaste dagarna kan jag säga och jag har haft svårt att samla mig för att få ihop det jag velat, men jag har låtit det vara så. För hur fantastiskt det än är att åka, och hur mycket jag än vill göra det så lämnar jag ändå det viktigaste i världen hemma, min man och mina barn. Utan dem är jag ingenting.

Jennie är den andra anledningen till mitt ledsna hjärta. Jag hade så gärna velat ha henne med mig.

För att jag vet att hon hade velat och för att jag vet att det är tillsammans som vi funkar allra bäst....

Jag är inte riktigt hel utan henne. Men nu är det som det är....

Min man läser inte bloggen, och inte mina söner heller, men min dotter gör det...

Så Linnéa.... Jag älskar dig och dina bröder till månen och tillbaka.

Ta hand om er, och hälsa pappa så ses vi snart igen!

Och Jennie... jag kommer att sakna dig vid min sida!

                                                                                      Anna